Antecknat - 15 oktober 1946

På 1600-talet fanns inte någon hållbar gränsfärg

Kromoxid färg är den mest hållbara färg man kan få.

Grönjord är också en bra fast tunnare. Det är inte bara på färgerna det beror om de inte håller, utan på förbehandlingen, bl a val av material. Preparation betyder mycket.

Temperagrund, halvsugande grund, är bra, förhindrar sprickbildning.

God Litteratur:       

Stockholm 1912. Började normalfärgerna att tillverkas. Det första och enda ställe som tog upp tillverkningen av dessa färger.

 
Färg-substrat

Lera som översköljas med rostvatten blir ljusockra.

Kobolt ultimum

Ockra av terror.

 
Ljusstyrka=Korpus

Grönjord har liten Korpus

Om man lägger en krita och

Om vi målar på en mörk duk,

 
Underlagets sug för många.

Underlag utan sugförmåga påverkar ofta färgyta.

Nästan all grund suger.

Sugande grund tar upp den första färg som en bets, och sitter kvar.

Man kan i regel inte måla över en färg, utan att underfärgen sticker fram.

Har vi en vit grund och målar med laserande färgning gör sig den vita grunden gällande och blir gärna mjölkig. Kan dock genom kraftig målning och tjocka pålägg elimineras.

Valör: lysvärde

Klang: Färgernas ljusvärde, ljusstyrka    

 
Grå målning

Man byggde upp hela målningen.

Man kan lasera.

Man kan måla halvtäckande

Man kan måla täckande.

Schumring

Optiska grå 

Om vi har ett ockra färgat fält får man inte måla med samma ockra valör, ty då släcks färgen och blir smutsig.

Harald Sandbergs dagbok - 11(?) oktober 1946

Togs jag in på S:t Eriks sjukhus igen för nya undersökningar, har gått igenom en massa undersökningar igen för att komma till klarhet om operation blir nödvändigt, låg inne 7 dagar.

Skall återkomma om 3 månader igen för kontrollundersökning.

Ett positivt resultat hade det dock med sig, att klaffelet förbättrats ganska betydligt. Men för övrigt är det nog med säkerhet Angina Pectoris (kärlkramp) jag har och det opereras nuförtiden av professor Olivecrona.

Kanske att jag klarar mig utan operation om jag sätter till alla klutar och försöker även psykiskt påverka mej själv mot bättringen. Det kanske finns en liten chans nu när jag vet att själva hjärtat är förbättrat.

Nu är jag rätt pigg igen, fast jag känner ju av det onda då och då i alla fall. Särskilt svårt är det vid disigt och grått väder, jag blir så oerhört deprimerad av gråväder.

Har börjat måla igen.

Härligt.

***

Fotnot. Anteckningen är daterad "Fredagen den" men inget datum är angivet. Jag gissar att det var i mitten av oktober, men det är en gissning.

Harald Sandbergs dagbok - 6 oktober 1946

Statsministern Per Albin Hansson har dött av hjärtslag. Han segnade ner vid hållplatsen i Ålsten när han nyss stigit av spårvagnen. Stor bestörtning i landet. Det var en mycket betydande man och stor statsman, även om meningarna alltid blir delade om en man på en så utsatt post och i synnerhet under så svåra tider som under sista (får man hoppas) världskriget.

För att återgå till mej själv så hoppas jag att jag nu skall orka börja arbeta på allvar denna vecka. Får väl tat lite lugnt i början. Har faktiskt varit sjuk sedan februari i år, frånräknat de två månader jag var på Öland och även då kände jag mej inte så där riktigt pigg mer än någon dag då och då. Det här förbaskade vädret är mer än påfrestande. Jag skulle nog bo där det är sol och hög luft jämt och varmt, inte för hett.

Jag längtar till Portugal, tror att jag skulle trivas i det landet. Naturligtvis längtar jag också till Paris och Frankrike, men jag har fått för mig att Portugal skall vara något för mej.

Harald Sandbergs dagbok - 5 oktober 1946

Har varit sjuk hela september månad. Blev förkyld på tåget upp till Söderhamn, när Connie och jag skulle åka bort på 8-10 dar för att vila.

Låg nästan hela tiden, fick även muskelvärk i nacken och ryggen så jag knappt kunde röra mej.

Kryade på mej för några timmar, men blev liggande igen när jag hit tillbaks igen. Troligen haft någon infektion i kroppen som inte brutit ut.

Har varit mycket matt och haft ont över bröstet vid hjärtat igen. Haft svårt att sova och drömt mardrömmar när jag väl somnat.

När jag åter kom på benen igen var jag väldigt matt och vissen. Den 1 okt var jag uppe igen, men vid matbordet blev jag hastigt illamående igen. Kanske det var maten. Fläskkotletter som fru Abbén hade lagat. Det var sista dagen hon var hos oss. Hon och min svärmor deltog i lunchen. Antagligen tålde jag inte den feta fläskkotletten. Den kanske var gammal också. Troligen hade den väl legat över söndan i isskåp i affären. I varje fall fick jag sätta fingrarna i halsen och sedan omväxlade jag med att kräkas och ha diarré. Fick lov att hålla diet några dagar igen. Dr. Johansson, professor B:s  assistent var här. Har nu åter legat en vecka. Igår började jag känna mig bättre, låg och tecknade självporträtt i en spegel jag gillrade upp på en stol vid fotändan på min säng. Det var svårt och obekvämt, men det var roligt att orka jobba litet igen.

Antecknat - 1 oktober 1946

grunden ger olika effekter

vit ger ljus, mörk ger mörkare, gråspräcklig grund slår i rosa etc.

Slutet av 1700-talet – började akademierna och färgfabrikerna som blev en katastrof

För konstnärerna kom ej underfund med sitt material

färger bör inte vara lika utan tvärtom skall färgerna vara olika, för annars är det tillsatser, och detta är ej bra.

måste fernissas om Kromoxid vitt och Kadmiumfärger ingår

Farligt med Zinkvitt som undermålning.

Kompositionsregler (antecknat i september) 1946

Landskap där den Horisontella (vågräta) linjen dominerar framkallar en känsla av lugn Stillhet och vila.

-----

Medan däremot den vertikala (sneda) linjen där den är förhärskande inger en stämning en vemod, melankoli och ensamhet.

-----

De brutna linjerna slutligen ge intryck av livlighet, av naturens yppiga rikedom men också av oro, rörelse och dramatisk upprördhet.

-----

Även kroppens ställningar kan uttrycka detta.

 

(tre teckningar) Lugn Sorgsenhet  Sinnesrörelse.

Det var först under renässansen när konstnären sökte närma sig naturen och voro mera vetenskapligt intresserade som man började taga hänsyn till belysningen på tavlorna.

Förnämsta tolkningarna: Bellini, Lippi, Mantegna, och framför allt Antonio da Correggio och Lionardo da Vinci i Italien och senare Rembrandt i Holland, Velázquez och Ribera i Spanien sökte sina effekter i spelet mellan ljus och skugga.

Efterföljarna på 1800 talet gick till överdrift och tavlorna blev nästan svarta och grumliga. På 1870 talet gjorde impressionisterna revolt mot detta. Dessa försökte skildra atmosfären, luften som badar föremålen, samt införde färg och genomskinlighet i skuggorna. De lämnade stort rum åt reflexernas spel och lyckades föra in soljuset och fästa det på sina dukar. I våra dagar är man inte så bunden av vare sig den ena eller andra riktningen. Man erkänner visserligen skuggornas betydelse, men ägnar dem en mindre exklusiv uppmärksamhet än förr. Vi tar ej parti för någon riktning utan var och en arbetar efter sitt temperament och kynne. Kinesernas och Japanernas stora inflytande samt den Persiska och Indiska moderiktningen har framdrivit ett större intresse för linjen. I den Österländska konsten förekommer ej skuggor.

Harald Sandbergs dagbok - 25 augusti 1946

Connie och jag åkte ut till Drottningholm och var där ute till halv 5. Det var en ljuvlig dag, lugnt och skönt. Jag har aldrig förr varit och tittat närmare på det. Det fanns mycket vackert att se. Tyvärr tappade jag min reservoarpenna och kam. Synd.

Vi var ganska trötta när vi kommer hem till stan. Gick därför och lade oss kl. 8 em. Läste en timma och somnade vid halv 10-10 tiden. Skönt.

Harald Sandbergs dagbok - 22 augusti 1946

Känner mig fortfarande mycket bättre och jag har sovit bra i natt också. Inte heller hade jag någon andnöd när jag vaknade i morse trots att jag höll på hela dagen och vi tog en promenad vid 9:30 tiden innan vi lade oss. Det har jag faktiskt inte orkat något vidare sen jag kom från Öland.

Tyvärr har jag fortfarande ont över hjärtmuskeln och vänstra sidans revben över hjärtat är ömma i en omkrets av 1-2 dm  Se teckningen. Skall ringa professor B. på måndag.

Harald Sandbergs dagbok - 21 augusti 1946

Arbetade på affären. Gjorde en 40 kr permanent och en färgning + inpackning. Tanten gick på 60 kr. Bra kunder. Tog själv in 80 kr i går.

Connie är mycket entusiastisk och har stora anlag för damfriseringsyrket. Jag skall lära henne allt vad jag kan. Hon lade en riktigt bra frisyr på sin syster Ulla igår kväll.

Jag mår inte bra av (nitroglycerinet) som jag fick av professor Berglund. Har försökt i det längsta. Igår tog jag adocardin igen och som ett trollslag blir jag genast bättre och blir fullständigt rörlig och smärtorna släpper. Skall ringa professorn om det. Idag skiner solen och vädret är åter härligt. Jag tror nog att jag än är ganska beroende av vädret, vid mulet och grått väder blir jag alltid sämre tycker jag.

Harald Sandbergs dagbok - 20 augusti 1946

Vilade hela dagen. Connie tog ej emot några kunder på hela dan åt mej.

Tant Pettersson kom kl. 1 em och åt lunch tillsammans med oss. Connie fixade härlig mat. Jag måste skaffa ¼ O.P. och bjuda tanten på. Hon är alla tiders, 74 år och har strängt hjärtfel och åderförkalkade kranskärl, men nubben ska hon ha och Havanna 2 röker hon. Spänstig tant. Hon är verkligen rar och snäll. Jag har bott hos henne (inackorderad.)

Hon var som en mamma för mej och nu är hon det för både Connie och mej. Hon är så snäll och förtjust i oss, så hon skulle kunna ge bort allt vad hon hade om hon hade någonting, men hon har ingen förmögenhet utan försörjs av en snäll dotter. En fin gumma är det. Tant kanske jag måste säga. Jag har tecknat henne massor av gånger och även målat henne. Hon är en utmärkt modell.

På kvällen var Connie bjuden till Kerstin E.

Jag gick och lade mig kl. 7. Först hade jag varit på Biblioteket och lånat en massa konstböcker. Hade det skönt, kokade gott kaffe och drack på sängen. Sedan låg jag och läste tills Connie kom hem half tolf.

Fick tag på en bok av Richard Berg, Om konst och annat. Det stod en del mycket tänkvärda saker i den, saker som äger tillämpning även nu förtiden.

Så fanns ju ett par kapitel om att måla en kryddkrämare som jag tyckte var ganska fåniga och inte så lite von oben. Det passar inte riktigt en stor konstnär. Jag tycker att det är fel att dela in människorna i fack. Även en kryddkrämare kan ju vara en stor personlighet. Man vet så litet om varje enskild individ, vad som har gjort att man har hamnat inom det och det facket. Visserligen förstår ju även jag att Bergh har menat en andligen banal människa (kan man säga andligen banal?) men jag hänger alltid upp mej på detta att sätta etiketter på sina medmänniskor, eller att nedsätta ett helt skrå eller yrkesgrupp. Nu var det nog vanligare förr än nu när demokratiseringen har gått så långt. Jag kanske är överkänslig på den här punkten, min far var ju affärsman och vad jag kan minnas och vet om honom, så måste han ha varit en verklig personlighet, en man som kom från ett fattigt bond- eller torpar hem och utan skolor arbetade sig fram till en både ekonomisk och i övrigt aktad ställning. Han var mycket intelligent och hade en utmärkt vacker handstil. Han var sekreterare i Hälsinglands Köpmannaförbund under en följd av år. Han startade Söderhamns Köpmannaförbund. Han spritade tyvärr på tok för mycket och dog av slag vid 40 års ålder. Han lämnade efter sig 2 st. blomstrande affärer – en i Söderhamn och en filial i Bölan (numera Lindefallet). Tyvärr så var inte mamma någon affärskvinna och hade aldrig fått försöka sätta sig in i affärens skötsel.

Hon sörjde så förskräckligt i flera år så vi fruktade för hennes förstånd. Hon hade 7 minderåriga barn att dra försörjning om. Min bror Einar var 15 år och tog realen samma år. Han skulle försöka hävda sig mot biträden som varit där i många år, så det gick som det gick. Affären gick på namnet i några år. Den i Bölan överläts mycket snart på dess föreståndarinna, men hon var inte kapabel att sköta den när pappas järnhand var borta. Hon gjorde konkurs bara något år efter. Trots svårigheterna så repade sig mamma så småningom och sålde affären i Söderhamn också. Jag minns ej hur många år vi hade den kvar innan mamma sålde den. Innan dess hade det hänt så många tragedier att jag skulle kunna skriva en hel roman om det. Föreståndaren för Söderhamnsaffären hade övergivit oss, eftersom han inte fick överta den för en spottstyver, vilket han tydligen räknat med.

Jag var 10 år när pappa dog. Den dagen glömmer jag aldrig. Det var samma dag som jag fyllde 10 år, så efter den dagen hade jag aldrig en glad födelsedag under mina uppväxtår. Den dagen glömdes bort. Det kändes bittert för en liten grabb när alltid dom andra syskonen ihågkommes. Jag fick inte heller ha någon födelsedagsfest, för mamma var alltid lika upplöst av sorg den dagen. Så småningom vande jag mej vid det.

Trots detta var mamma en underbar kvinna som sedan tog sig samman och arbetade för oss barn och höll hemmet samlat. Som väl var behövde mamma inte ta plats, utan fick sköta hemmet.  Min syster Irma, min bror Einar och jag med min lilla lärlingslön bidrog till uppehället, men det fantastiska var ju att mamma kunde hålla oss alla i Läroverket. Jag blev ju visserligen tvungen att avbryta i 2:an i Läroverket på grund av mitt svåra hjärtfel, början till en blindtarmsinflammation, luftrörskatarr och lunginflammation. Över huvudtaget har nog inte många människor med livet i behåll varit så ofta sjuk och så svårt sjuk som jag. Hela min uppväxt var ett enda stort lidande. Jag blev utdömd av 3 st. läkare när jag var 5 år. Jag hade dubbelsidig lunginflammation och 42° feber. Jag var kall från fötterna till höfterna påstår mamma. Läkarna som var riktiga husläkare som det fanns på den tiden, sa att det fanns inget hopp alls. Nåja, jag lurade dem, så som jag senare ofta gjort. Mitt svåra hjärtfel har jag fått som minne av det antar jag.

Sen dess har jag legat på sjukhus titt och tätt och varit föremål för alla läkares och professorers stora intresse.

I vår har jag varit sjuk sedan febr. och legat på S:t Eriks sjukhus i 3 veckor. Står fortfarande under professor Berglunds kontroll. Har legat på Öland i 7 veckor och i början vilat och sen målat. Det tycks vara det jobb som jag helt skulle gått in för, men jag har tyvärr inte haft någon ekonomisk möjlighet till det.

Jag kan ju för min hälsa inte svälta och fara illa, då jag är så ytterligt ömtålig, tyvärr. Därför har jag hela tiden inriktat mej på att skaffa mej en skaplig inkomst så att jag skulle kunna få tid att måla åtminstone några månader om året.

Nu har jag ju en bra damfrisering som jag drivit fram från intet på 3 år. Det är den 4:de och den 3:dje helt egna affären jag har.

Nu har min kära och duktiga hustru börjat där för att så småningom kunna övertaga ledningen, så att jag skall få bara måla. Det låter för underbart för att vara sant. Men början har överträffat min djärvaste förväntningar. Tänk att jag fått ligga på Öland i 7 veckor och bara måla och träffa konstnärer som Bror Hjorth och Nording. Och Sallberg känner jag ju redan från Etsarskolan.

Förra våren fick jag gå 3 månader hos Isaac Grünewald. Det var inspirerande tycker jag. Han var en mycket stor människa och konstnär. Sen får andra tycka tvärtom.

Bara för 2 år sen så skulle detta att jag inte längre passar affären varit otroligt. I Connie har jag fått den mest solidariska och duktiga hustru en man kan önska sej, som konstnärshustru finns inte maken.

Harald Sandbergs dagbok - 19 augusti 1946

Är ganska dålig fortfarande. Öm i nacken och halsen, samt ont i hjärttrakten. Har en konstig tomhetskänsla i hjärtat och har en känsla av att jag inte får tillräckligt med syre, det känns precis som att jag håller på att domna bort. Vaknar av det vid 6-7 tiden på morgonen. Otäck och svårbeskrivlig känsla. Tror inte att nitroglycerintabletterna passar mej. Försöker allt som oftast slå bak tankarna på att jag har ont och det hjälper för stunden, men så på natten kan man inte kontrollera sej längre.

Harald Sandbergs dagbok - 18 augusti 1946

Som jag nämnde ett par sidor tidigare, så var vi hemma hela dagen och vilade oss, vilket var skönt, men det hade varit ännu bättre om jag inte haft ont i svanken och skuldran. På eftermiddagen åkte vi upp till Solliden och drack kaffe.

Vi besökte även Seglora Kyrka och just när vi gick förbi så började det ringa samman till aftonsång. Vi gick in och hörde på den. Det var fullt med folk, men vi fick ett par sittplatser längst bort vid väggen.

Det var riktigt stämningsfullt. Jag undrar om inte människor oftare skulle ta sig en sådan stund. Det är verkligen vederkvickande.

Kyrkorna skulle nog inte ha gudstjänster med präster som nu, utan de skulle vara tillgängliga en eller ett par gånger om dan och då skulle prästen säga några tänkvärda saker, eller gärna hålla en liten betraktelse, men kort och med mening i. Sen skulle det vara sång och musik, god musik. Faktum är att jag och Connie också tyckte vi fått ut mera av den här lilla stunden, än de långa svamliga predikningar, som man ofta får höra på radio.

När jag åkte till Öland i juni så stannade jag ett par timmar i Kalmar och av en händelse så stannade jag och gick in i Domkyrkan. Där höll organisten på och övade. Det var bara jag och ett par personer till i hela kyrkan, men så karlen spelade. Det var en underbar stund. Jag satt säkert en timme innan jag kunde slita mej därifrån.

Harald Sandbergs dagbok - 17 augusti 1946

Har haft rätt mycket att göra på affären.

Var utbjudna till Connies syster och svåger (Olle och Irma), men vi åkte inte då vi tyckte att det var förståndigare att stanna i stan och vila och ha det skönt utan att behöva träffa människor.

På lördag kväll var jag bättre och piggare än på länge. Det glömde jag att tala om. Vi gick ut och tittade på stan ett tag, tänkte först åka till Skansen, men det var ganska kyligt i luften. Så småningom hamnade vi på Berns Café. Vi såg alla de härliga kräftorna som serverades, så vi föll för frestelsen. Efter mycken övertalning av en hovmästare som jag kände från Frimis i Linköping, så lyckades vi få ett bord i den överfulla lokalen.

Det vart riktigt trevligt och vi båda var på strålande humör och jag fick nästan uteslutande honkräftor, så jag måste ju som hederlig människa dela med mej av dessa till Connie. Musiken var utmärkt, men det var ju Sune Waldimir med sin radioorkester. Tyvärr drog det kallt ifrån en korridor hela tiden. Det finns inga dörrar som går att stänga där vi satt. Antagligen var det någon utgång, för det drog hemskt hela tiden. Och jag min åsna hade tidigare på dan stått i drag från balkongdörren och var då varm och svettig och kände hur kallt det drog. Tänkte att det är ju sommar än och något skall man väl tåla och förresten måste du härdas.

Det var kallt ute, riktigt höstkallt. Följden blev att jag på söndag morgon var stel i vänster sida från örat ner över axeln ner mot ryggen. Kunde knappt lyfta huvudet från huvudkudden och hade, eller rättare sagt, har fortfarande förbaskat ont.

Hur kan man vara så urdum? Har legat med fetvadd över skuldran och också över halsen.

Harald Sandbergs dagbok - 16 augusti 1946

Jag är inte riktigt bra, har tydligen överansträngt mej igen. Tycks inte orka ett dugg. Det är så hopplöst att jag inte skall orka. Jag vill ju så gärna arbeta den här månaden medan Kindberg har semester, men det tycks vara för påfrestande både fysiskt och psykiskt. Tycker dock att jag borde kunna det efter att ha legat på sjukhus och varit konvalescent hela våren och sedan legat på Öland och vilat där i 14 dar innan jag målade. Måla orkar jag bara och det tycks vara det enda. Gudskelov för det, det är ju också det enda jag vill.

Men även det kan jag ibland inte när hjärtat gör sig för oroligt och gör ont. Jag blir så förskräckligt nere när jag får ont i brösten och det sticker i vänster arm och axel och jag får ett sånt tungt tryck över bröstet. Sen kan jag vara öm på vänster sida av bröstkorgen i flera dar.

Har nu nitroglycerintabl. Och skall meddela Prof. Berglund hur det känns.

Har inte varit så bra, men det beror nog på att jag är ovan att arbeta på Damfriseringen, ack ja, det är inte lätt.

Jag har inte målat eller tecknat ett streck sen jag kom från Öland. Nå ja, jag har ju arbetat med ramar och det tar sin tid och är arbetsammare än man tror. Jag sitter i en spårvagn och skriver, så det går litet upp och ned.

Harald Sandbergs dagbok - 15 augusti 1946

Idag arbetar Connie sista dagen på Skånska Cement. Hon skall bara arbeta 3 tim om dan till den 1 sept. Sen skall hon arbeta hela dagarna på vår affär. Hon skall övertaga skötseln av affären, för att jag skall få måla ifred.

Harald Sandbergs dagbok - 14 augusti 1946

Har arbetat som damfrisör. Gjort en kallpermanent och en hårfärgning och lite annat plock. Tröttsamt och nervöst. Dock det kommer in lite pengar och på fredag börjar Connie i Firman och den 5 sept. kommer Kindberg tillbaks frisk och utvilad och i arbetsform hoppas jag.

Då hoppas jag att jag sedan kan få börja måla och teckna igen. Connie har en sån svår huvudvärk jämt, stackars flicka, det är antagligen en mycket svår migrän. Hon har lagt sej kl. 9 em ikväll. Jag skall också nu krypa till kojs. Kl. är 9.30 nu.

Harald Sandbergs dagbok - 13 augusti 1946

Idag fyller undertecknad 34 år. Blev väckt med kaffe på säng av min fru som förresten har namnsdag idag. Hon heter Hillevi.

Vi har inte köpt några presenter på annat sätt än att vi har köpt bokhyllorna och soffbordet. Och de har vi givit varann, jag har fått bokhyllorna och jag har gett Connie soffbordet. Så fick jag två röda nejlikor förstås och jag har köpt en påse choklad för 2.50.

Vi har faktiskt lyckats skrapa ihop ett riktigt trivsamt litet hem nu. Nu önskar vi oss bara ett särskilt ateljé-rum. Sen kan man faktiskt inte begära mer av tillvaron och att man får behålla det och vi får ha hälsan och jag får måla utan att behöva distraheras av damfriseringen och personal.

Hoppas att Connie kommer att trivas med sitt nya yrke och att hon blir duglig och intresserad.  Det behöver jag inte tvivla på förresten, för jag har en makalös hustru, jag beundrar henne verkligen, det finns inte en på tusen som hon.

Det är roligt att kunna säga det av ärligt hjärta. Visst har vi våra små kontroverser, men det rör sig mest om bagateller. Och vi ha båda häftigt humör, men som tur är går det lika fort över.

I början när vi träffades var Connie mycket långsint, men det har gudskelov i det närmaste gått bort.

På kvällen fick vi besök av släkten. Det var Tryggve och Ann-Britt, Ulla och Tord, Einar, Åsa och Tant förstås. Tant är verkligen en fin människa. Tryggve är däremot oerhört barnslig och spelar teater. Han är en posör. Irma och Olle kunde inte komma. Dom bor ännu på landet. Iris och Birger samt Lill-Anna representerar min sida av släkten.

Vi hade riktigt trevligt. Diskussionen rullade dock i våldsammaste laget mellan Tryggve och mig. Jag blir tyvärr lite för het när folk slänger ur sig vilka grodor som helst om konst. Det är underligt med folks inställning till konst och konstnärer. Med detta menar jag inte förståndigt eller vad jag menar bildat folk. Utan jag tänker nu på de flesta människor som är duktiga  i sina speciella gebit, men saknar någon som helst förståelse eller blick för ett konstverk eller för den oerhörda kamp och de stora svårigheter, den inre spänning och olycklighet, trasighet, men också den svindlande lyckokänslan att bara få måla, eller på annat sätt konstnärligt uttrycka sig.

Dessa människor som ofta är, efter vad jag tyckt mej märka, att finna bland medelklassen; är ofta affärsmänniskor, ingenjörer etc. De kastar ur sig vilka överlägsna eller nedsättande anmärkningar som helst och kritiserar våldsamt konsten, då speciellt den moderna, utan att på något vettigt sätt kunna förklara sin ståndpunkt.

Tro nu inte att jag vill stöpa alla i ett mått. Det är bara svårt att förstå att inte folk kan få i sitt huvud att det inte nödvändigtvis behöver målas på samma sätt nu som på Rembrandts tid. Inte heller är Picasso eller Matisse allena saliggörande. De förstår inte heller att en konstnär inte föds med penseln i hand, utan att det fordras lång, ja många, många år av arbete och mognad innan man på något sätt kan känna sig god vän med målargrejorna. (Nu menar jag inte den första gången man håller i en pensel, för då är allting underbart lätt och man tror att man är ett aldrig tidigare skådat geni. Nej, det är först långt senare som man börjar ana att konsten fordrar inte bara anlag och geni, utan ett hängivet, aldrig uppgivet, tålmodigt sökande eller för att uttrycka mej kanske ännu tydligare, arbete, arbete. Om ni visste vad som ligger bakom ett enda träd eller en liten del av ett konstverk, av studier och ödmjukhet inför naturen, innan man kan måla det så som man känner är det enda riktiga.

Tänk så lång tid det kan ta, bara det att komma ifrån allt för starka influenser, att komma underfund med att så här måste jag måla. Det är mycket lättare att vara självständig och originell när man inget kan eller ringa grunder har. Det är därför många unga s.k. genier slår igenom och så snabbt försvinner. Nej, det är först när man börjar behärska sina uttrycksmedel som svårigheterna börjar på allvar och målaren måste vara på sin vakt. Och ändå måste han vara spontan!

Harald Sandbergs dagbok - 12 augusti 1946

Hedström och Lindgren bjöd jag upp på en grogg för att dom skulle få se mina Ölandsmålningar i all sin glans. Connies syster Ulla kom också. Fick upp de fyra bokhyllorna och bordet.

Harald Sandbergs dagbok - 11 augusti 1946

Låg länge. Sedan fortsatte jag och Connie och jobbade med ramarna och gjorde färdig dem. Hedström hos Rytterkvist skulle hjälpa mej, men han har haft främmande från Gävle, så jag har klarat det själv sedan han visade mej guldläggningen och hjälpte mej att börja. Han är duktig på att göra sådan arbeten. Han hann göra en ram nästan färdig. Sen har jag gjort resten själv – idag med bidrag av Connie som klippt guld i remsor.

Vi höll på till kl. half 11 på kvällen.

Harald Sandbergs dagbok - 10 augusti 1946

Var vi på födelsekalas med kräftor hos Lill-Anna. Mycket trevligt. Det var frilansfotograf Harald Berglund – Annas Boy Friend kanske man kan säga – Iris och Birger samt Connie och jag. Vi gav Lill-Anna en torrnålsetsning, ett litet landskap från Träkvista med tre träd.

Annas födelsedag är egentligen inte förrän i morgon. Men hon firade den idag istället, för det är lördag.

Harald Sandbergs dagbok - 6 augusti 1946

Den 6 augusti var jag till Professor Berglund. Betalade räkningen på 25 kr. Han är verkligen strålande som läkare och har gjort underverk. Han satt och pratade med mig närmare 1 tim. Jag tackade för det ovanligt billiga honoraret. 25 kr för 4 st. besök, det första inräknat, när han tog in mej på S:t Eriks Sjukhus, samt därefter 2 undersökningar av hans assistent Dr Rayeh Johansson, samt två gånger av honom själv. Verkligt hyggligt. Jag tog med 1 teckn. 2 st torrnålsgravyrer, en etsning, och bad honom välja en av dem – han blev mycket glad tror jag och tackade en par gånger. Han valde utan tvekan Flickhuvudet, som är en sak jag själv anser bland det bästa jag gjort: Teckningen är med på Nationalmuseums utställning Unga Tecknare där fru Thyra Johanzon köpte den.

Lustigt nog så dög inte torrnålssaken (eg. etsningen) på elevutställningen på Akademien. Sallberg och Thor förstod tydligen inte att uppskatta den. Professor Berglund tog den utan tvekan och han förstår sig på grafik.

Förresten så såg jag ett avdrag Lill-Anna fått av detta huvud. Hon hade låtit rama in det mycket smakfullt och jag måste säga att det var fantastiskt starkt. Lill-Anna var så stolt över det och sa att om du har tvivlat på din begåvning, så har du här ett strålande bevis på att du är begåvad. Roligt att höra från så oväntat håll.

Modellen till den här omskrivna teckningen ävensom till torrnålen var en 14 åring statarflicka som jag fick syn på förra året på midsommarafton. Hon var klädd i svart och hade gul-grön-vit hy och toppig huvudform och tjocka sensuella läppar och ljusa kattögon. Hon förde sig med en grace som en panterhona. Jag blev fullständigt fascinerad och lyckades genom min svågers hjälp övertala henne att sitta modell. Synd att jag inte kan måla henne också.

Harald Sandbergs dagbok - 29 juli 1946

Ja, så är man hemma igen till jäktet. Brrr – jag gruvar mej faktiskt hemskt för Aug. då jag måste jobba på Damfriseringen hela månaden, eftersom fru Kindberg har semester. Har inte det bittersta intresse för frisyrer och vad som är modernt längre.

Jag är nu målare helt och fullt och kan inte längre kompromissa. Men jag har ju det bättre än många målare eftersom jag har en inkomstkälla och därför måste jag vara glad tacksam, det är bara så svårt att

Connie har nu tagit upp sin plats och skall börja i vår affär den 1:a sept. Under tiden skall jag trimma henne i yrkets finesser. Hon kan redan det mesta och jag tror hon kommer att passa utmärkt till det. Hon är duktig och så energisk och hon har lätt att konversera kunderna och ser så fin och respektabel ut att affären säkert kommer att vinna på det. Och det behövs sannerligen någon som ser över det hela. Jag hoppas att det skall gå fint och att det skall bära sig ekonomiskt trots att vi förlorar Connies lön, men jag tror att vi kommer att tjäna igen den flera gånger om och det är ett av villkoren för att jag skall slippa visa mig på damfriseringen sen. Måtte det lyckas och att vi får vara friska till kropp och själ. Gode Gud hjälp oss! Bara vi får behålla Kindberg också.

Ja, det är bekymmer med affären och i synnerhet dessa tider då folk är fullkomligt galna. Det är så gott som omöjligt att få tag på en hederlig människa. 

Har glömt bort dagboken en tid. Jag har haft så mycket att ordna och jobba med sen jag kom tillbaka till ”Stan” igen. Semestervikarierar på Salongen då fru Kindberg har semester.

På lediga stunder har jag gjort i ordning ramar. 15 st. ramar har jag lagt bladguld på och målat i olika toner. Det har varit mycket ansträngande. Jag har hållit på till 11 på kvällarna, men det har varit intressant och lärorikt. Och roligt är det nu när det är färdigt, roligt att se sommarens produktion. Jag tror att det har varit en verkligt god sommar, alldeles strålande ur målarsynpunkt. Även min hälsa har blivit mycket bättre, både nerver och hjärta känns riktigt bra nu. Särskilt underbart är att min mage blivit bra. Nu kan jag äta vad som helst efter 4 ½ år sträng diet. Vad det vill säga kan endast den förstå som gått igenom något liknande.

Harald Sandbergs dagbok - 28 juli 1946

Kom till Kalmar vid 9 tiden på fm. Reste till Stockholm med direktgående snälltåg kl. 11 fm. Framme i Sthlm kl. 7.40 em.

Resan gick bättre än vi vågade hoppas. Vi fick resesällskap med familjen Palmkvist från Östersund som vi varit bjudna på kaffe hos ett par gånger nere vid stranden av Kalmarsund där dom hyrt Nordings ena stuga. Palmkvist är folkskollärare. Hans fru är skolkökslärarinna.

Han målar också. Är nog begåvad. Har sett en 3-4 saker bara, men dom verkade utmärkta tycker jag.  Litet tunga och mörka i koloriten, men avgjort intressanta. Han har varit en av landets allra bästa amatörfotografer. Tagit flera pris, och blivit 2:a efter Per Forsell i Fotos mästartävling. Nationalmuseum har inköpt ett par av hans foton.  Han har dock övergivit fotograferingen. Tyckte att den inte gav honom tillräckligt, vilket jag förstår. Vi är bjudna till dem i Östersund.

Skulle vara roligt om vi får tid. Målarinnan Berta Hansson som jag känner umgås med dem. Hon har ju också varit folkskollärarinna förut.

Vi bjöd dem på en trevlig vickning hemma, dvs. mellan tågen. Dom måste fortsätta med Norrlandståget. Det var bara knappt 2 timmars uppehåll.

Harald Sandbergs dagbok - 27 juli 1946

Fru Nordings födelsedag och följaktligen festligt. Middagen var utomordentligt god.

Snaps och pilsner fick vi bl a nu. Fast vi fick hämta den i källaren. Det var riktigt trevligt

Vi hade mycket trevligt vid vårt bord med mariningenjör L. som var upprest från Karlskrona och hans hustru, som är född fransyska. De är mycket trevliga och livliga. Ingenjören är inte så ung, kanske 55-60 år, men mycket glad och trevlig. Hans fru är mycket yngre. Hon är också riktigt rar och trevlig när man lär känna henne. Hon har bara en tråkig röst och ett gällt skratt, men det är nog medfött, så det rår hon faktiskt inte för och hennes franska brytning förtar det något.

Senare var jag tillsammans med Bror Hjorth och vi hade en givande pratstund. Han är en underbar människa efter vad jag kan förstå. Han är mycket bekymrad för sin sons hälsa. Pojken är mycket sjuk och är 17 och har givetvis svårt att hålla sig i skinnet. Jag känner ju väl till hur svårt det är i slyngelåren att sköta sig. Läkarna skulle faktiskt gripa in ibland och se till att ungdomar som varit eller är klena sköter sig. Det skulle nog förhindra mycket lidande för dem vid mognare år.

Tänk om någon doktor sagt till på skarpen åt mig när jag var grabb och sett till så jag vilat och skött mig. Då hade kanske mitt hjärta varit friskt nu. Föräldrar har inte alltid nog auktoritet.

Bror Hjorth är nog mycket fäst vid sin son och det verkar vara gott förhållande mellan far och son.

Det är så varmt så det är hopplöst att försöka sova.

Detta är sista natten för oss på Bo Pensionat i år. I det här rummet skall Yngve Bergh, DNs konstkritiker bo. Han kommer efter att vi rest.  

Connie har haft en fruktansvärd huvudvärk (migrän) i 6 hela dagar. Stackars liten. Och idag måste hon ligga halva dagen.

Vi har packat våra resgods. Sen var jag ut en liten stund och gjorde en hastig avslipning på ett par saker. Det var det sista innan vi reser. Jag blev klar 5 min i 5. Och middagen var utsatt till 5, Gissa om jag fick sno mej.

Nu är kl. 11.10 em och just nu kom det en regnskur ute hör jag. Skönt om värmen lättar litet. Det har varit kvävande.

Reser i morgon kl. 7.39 fm.

Harald Sandbergs dagbok - 26 juli 1946

Mycket varm dag.

Jag tog upp ett par tidigare målade saker som jag tyckte behövde litet korrigering, motiven från Alvaret. Den ena med ett träd och ett par sädesskylar, vilken bara behövde mycken liten på-bättring. Den andra saken målade jag om nästan helt.

Bror Hjorth var särskilt förtjust i den med trädet. Jag hyrde en stuga, mycket trevlig, i närheten av Nordings pensionat, till nästa sommar för juni, juli, aug. Om inget oförutsett inträffar.

Har talat med Nording så vi får äta ett mål på pensionatet.

På kvällen hade vi en givande pratstund med Hägerblad, en ung civilekonom. Han besåg mina arbeten och sen kom vi att prata Konst. Han var mycket intresserad och hade en hel del fina synpunkter. Sen pratade vi om lite av varje.

Harald Sandbergs dagbok - 25 juli 1946

Målade en sak med 3 hus och mycket låg horisont. Samma motiv som jag målade första dagarna jag var här och gnetade på. Nu lyckades jag bättre. Nording har sett den tillsammans med de andra jag gjort här och han tyckte om den.

Connie hjälpte mig med att bära målarskrinet och så drack vi kaffe ute.

På kvällen fick vi åka till Färjestaden i bil med Dr Trädgårdh.

Harald Sandbergs dagbok - 24 juli 1946

Anna reste i morse 7.39 till Stockholm. Jag följde henne till tåget.

Talade med Bror Hjorth och han var mycket bussig. Han följde mej hem och tittade på mina målningar.  Jag var mycket nervös över vad han skulle tycka. Han var emellertid mycket välvillig och tyckte tydligen uppriktigt om dem och erbjöd sig hjälpa mig att komma i förbindelse med Färg och Form för en utställning, på fullt allvar. Han lovade t.o.m. att han skulle komma upp i Stockholm och se på mina saker. Troligen skall han och hans son resa igenom Stockholm omkring den 6 aug: Om dom hann skulle dom försöka titta upp då.

Harald Sandbergs dagbok - 23 juli 1946

Harald Sallberg med fru åter från Karlskrona och Skåne.  Jag föreställde Connie för Sallberg vid frukosten. 

Vid middagen skulle jag passa på att föreställa min fru (Connie alltså) för fru Sallberg.

Fru Sallberg nonchalerar oss öppet och sträcker när hon rusar förbi mycket hastigt ut vänster hand eller lillfingret. Hon stannar inte ens upp, utan fortsätter till fru Selanders bord, som är bakom vårat. Det var den mest blodiga förolämpning vi någonsin varit utsatta för. Kan inte förstå orsaken. Troligen kvinnlig svartsjuka och avundsjuka. Sallberg tittade väl litet för ofta åt vårt bord till. Jag hade ju både Connie och Lill-Anna vid bordet och det var väl för mycket ungdom och fägring. (...)

Det är nog synd om henne. Hon är ju så förvärkt, men för den skull behöver man ju inte vara oförskämd. I synnerhet som jag suttit vid deras bord de första 14 dagarna jag var här och jag går ju dessutom för Sallberg på Etsarskolan på Akademien. Sallberg skämdes synbart och försökte reparera skadan genom att vara artigare än någonsin.

Både Connie och jag behandlade dem fortfarande artigt, men inte mer. Blir det tillfälle så skall jag nog också låta dem veta min tanke om det hela. Konstigt att vissa kvinnor tror att de kan vara hur tarvliga som helst. Sallbergs fru verkar hemskt brackig och fjäskar och står i för dem som de tror att de har någon nytta av.

Jag tänker inte krusa någon av dem.

Harald Sandbergs dagbok - 22 juli 1946

Var ute och målade hela dan från kl. 12. till 5. Connie var med och hade kaffe och bröd med. Connie solbadade på stranden. Vi fick åka gratis med en familj Pålsson från Gävle. Jag jobbade på strandmotivet. Fortfarande inte nöjd.

Lill-Anna ska åka på onsdag morgon.

Harald Sandbergs dagbok - 21 juli 1946

Idag är det åter bättre och Connies retlighet är bortblåst.

Vi kokade kaffe tidigt på morgonen. Lill-Anna kom hon med och var med på ett hörn.

Strandmotivet har jag ytterligare jobbat på, men det vill inte lyckas. Jag får nog ge upp.

Harald Sandbergs dagbok - 20 juli 1946

Har varit till stranden. Connie och Anna cyklade. Jag åkte bil.

Målade vid stranden och badade. Härligt och varmt i vattnet.

På kvällen blev Connie och jag omsams över en bagatell. Connie tål inte att jag nämner att jag varit damfrisör eller att vi har en affär i Stockholm. Anser att det sänker oss i s.k. bildade kretsar. Det beror på att en högfärdsgalen arbetskamrat från kontoret (Skånska Cement) snobbar med att hennes man är revisor (för övrigt människor som inte visar sig ha vanlig hyfsning ens.) Ett litet intermezzo på Nationalmuséum torde vara värt att referera.

Connie och jag gick och tittade i franska salen då vi först ser fru E med en som vi trodde äldre släkting. Senare stöter vi ihop igen i en av salarna och kan inte undgå att stanna. Connie och fru E hälsar och tar i hand. Även jag hälsar på henne. Mannen i hennes sällskap fortsätter. Vi pratar en stund  (hennes manliga sällskap visar sig vara hennes man). Han står där i dörröppningen mellan två salar och glor. Efter en stund säger fru E, eller Kerstin som Connie säger, att jag kanske borde presentera min man, vill du det? Naturligtvis sa vi. Hon går till sin man och där står dom i dörröppningen och diskuterar i ett par minuter, medan vi står mitt på golvet och väntar.  Så försvinner båda två och kommer inte tillbaks.

Tablå!

Harald Sandbergs dagbok - 18 juli 1946

Kom Lill-Anna hit.

Harald Sandbergs dagbok - 16 juli 1946

Vi hade det fin-fint. Jag visade Connie Alvaret.

Anna hade ringt och sökt mig från Borgholm. Trivdes inte där varför hon ville att jag skulle försöka ordna rum här. Det hade jag ingen möjlighet till, men gjorde vad jag kunde. Sen ringde hon själv och lyckades. Hon hade tur och fick bo i samma villa som vi. Lill-Anna hade haft en tråkig och obehaglig upplevelse som inackordering hos en 84-årig professor i Visby. Hon reste därifrån i full panik.

Här på Bo är det fin-fint, fast väl mycket gamla tanter, som är hemskt titelsjuka.

Jag har jobbat en del under veckan. Strandmotivet har jag på nytt brottats med.

Folkskollärare Palmquist från Östersund bor i en stuga vid stranden. Mycket hyggliga och trevliga människor. Har bjudit oss på kaffe ett par gånger. Han målar bra, förresten.

Harald Sandbergs dagbok - 15 juli 1946

Mötte Connie vid tåget. Hon var söt flickebarnet, men trött efter nattens besvärliga resa (fick ej sovvagn tyvärr). Jag ordnade så hon fick ta igen sig en stund. Sen åt vi lunch på Stadsportens restaurant. Det var gott. Sen han vi lagom med färjan 11.30. Vi hade en härlig dag.

Harald Sandbergs dagbok - 14 juli 1946

Efter frukosten reste jag in till Kalmar för att möta Connie på Söndag morgon kl. 8.32.

Uträttade en del ärenden i Kalmar under dagens lopp. Köpte även van der Veldes Det fulländade äktenskapet som jag länge tänkt köpa. Den kostade 14.75. Bytte kaffe på EPA, samt sist köpte jag rosor åt min lilla fru. På kvällen åt jag supé på Teater Källaren och dansade 2 bitar. Maten var dyr och dålig. Kl. 9.30 var jag hemma på mitt hotellrum. Bodde på Continental.

Harald Sandbergs dagbok - 13 juli 1946

Fortsatte med motivet från mitt fönster. Det var roligt att måla det, jag tror att det är riktigt hyggligt.  Får se hur det ser ut när jag kommer hem till Sthlm. Det är ganska underligt tycker jag, men det är svårt att bilda sig någon klar uppfattning hur sakerna blir när man är ute på landet. En del av de målningar jag gjort här har jag fått titta på i Nordings ateljé och även fått låna ramar till. Då kan man ju känna sig litet lugnare. Huvudsaken är i alla fall att jag får måla, att man får vara frisk. Har inte på mången god dag känt mig så spänstig och rörlig som här. Nording har inte blivit återställd ännu och fru Nording är långt ifrån bra. Hennes krafter är mycket nedsatta sen den långvariga sjukdomen (blodpropp.) Han är en enastående arbetsmänniska.

Flyttat in i Smedskog. Mycket trevligt rum med två bäddar. Ljust och bra.

Harald Sandbergs dagbok - 11 juli 1946

Sista dagen jag bor i detta rum. Har trivts bra. Hoppas att det andra blir lika bra och helst inga trappor. Låg till 9.30 fm, samt efter maten ett par timmar då jag kände mig trött och andfådd.

Nu har jag under en vecka tagit de piller jag fick av Professor B. med

            Atrop. Sulf. 0.025

Pograv. Hel. 4

            Rad. Glyc. 3

Extr. Ad. Fil. 4

                           Inf. Fil Nr 6.

3 gånger dagligen. Det slår inte fel att jag blir tungbröstad och får hjärtklappning även om jag går försiktigt upp för den här korta trappan. 12 trappsteg.

Fr o m lördag skall jag taga addvaardin, som jag fått av Dr Widman tidigare. Jag tycker dom är mycket bättre blir så lätt om hjärtat och blir inte andfådd alls. Tar 1 tablett 3 gånger om dan istället för 2 som jag tog förr. Nu skall jag ge akt på hur det hela blir under en tid.

Tar 1 piller digitaline nativette a 0,1 m. Lag 1. Nr. XL. Tar det efter lunch en gång om dagen. Har mått ganska bra en tid. Luften här är nog fin. Jag blir dock som vanligt ganska slö och andfådd när jag börjar med de tidigare omtalade pillrena.

Har under ca 14 dar på eget bevåg tagit addocardin och mått alldeles utmärkt.

Under denna veckan har jag åter tagit de andra pillrena för att kontrollera om det är inbillning eller ej. Skall bli intressant och känna om jag blir lättare om hjärtat och spänstigare under de kommande 14 dagarna. Då är ju Connie här också, vilket givetvis blir mera påfrestande. Könsdriften blir betydligt nedsatt av Professor Berglunds piller och överhuvud blir jag mindre nervös och mindre energisk. Det är väl meningen att hjärtat på så vis skall sparas, men jag tycker att det skall vara minst lika påfrestande att med konstlade medel hållas i schack, vilket jag även påpekat för Dr. Nu nog om detta.

Har idag börjat på en sak härifrån mitt fönster, som jag tycker verkar ganska rolig. Skall fortsätta på den i morgon och hoppas bli färdig med den då. Det är en pannå av storlek No. 6.

Fick brev från fru Abbéen och Lill-Anna som är i Visby.

Sjögren från Kalmar säljer ganska bra till en del av pensionatets gäster. Han har hunnit med 12 tavlor på lika många dagar. (...)

Jag har packat ner det mesta för rumsbyte i morgon.

---

Fotnot: Det är svårt att verifiera namnen på många av medicinerna. En del kan vara felstavade, men det kan också röra sig om mediciner som inte längre används eller fått nya namn.

Harald Sandbergs dagbok - 10 juli 1946

Benet känns fint, skönt.

Har varit med ner till stranden igen, jobbat på samma sak som igår. Blev nästan avbruten av ett häftigt åskväder. Medan vi väntade på att regnet skulle ge sig och bilen hämta, så gjorde jag en hastig skiss från stugdörren in mot skogsterrängen bakom stugan.

Han bara göra en mycket hastig sak. Kanske jag kan arbeta efter den när jag kommer hem.

Haft Falks här på te. Skrivit brev till Connie.

Harald Sandbergs dagbok - 9 juli 1946

Har varit nere vid stranden och målat på en ny sak från motsatta hållet än den med korna och hästarna på. Jobbade hela dagen till halv 5 då bilen hämtade sista gången. Såg först ut att bli bra, men jag överarbetade den. Himlen har jag dock lyckats fånga rätt tror jag.

Hoppas kunna göra något åt den i morgon. 

På kvällen stod jag och pratade med Nording och Bror Hjorth en stund. Något stack mej i benet, vilket irriterade när jag lagt mig. För att vara på den säkra sidan, så skar jag ett par snitt där det såg ut som ett sting. Skar med en rakkniv och pressade ut blod, samt gned såret med Whiskey. Det blödde rätt bra. Tror inte att det var ett ormbett, men det kändes otäckt, så jag tyckte det var lugnast att göra så. Drack också ett par klunkar Whiskey. Så småningom får jag väl se.

Harald Sandbergs dagbok - 8 juli 1946

Har idag varit nere vid stranden och målat. Delade på bil med en hel del långa raster.

Målade hela tiden och glömde bort kaffeserveringen.

En svår sak på en 6:a med 2 kor i förgrunden och ett par hästar och en uppdragen och stjälpt båt mot horisonten. Körde fast ganska grundligt och har skrapat ut de mesta. Skall försöka mej påt igen i morgon.

Tog en kort promenad och gick och lade mig kl. 9.30 em.

Harald Sandbergs dagbok - 7 juli 1946

Fick låna Nordings ateljé och gjorde rent paletten till målarskrinet.

Nording tittade på mina saker som jag gjort här. Sjögren kom också till senare.

Vädret var strålande varmt. Vi fortsatte efter halv två kaffet och grejade med målarskrinen.

På kvällen bjöd jag Nording och Sjögren på Whiskeygrogg i Nordings ateljé. Vi hade trevligt.

Harald Sandbergs dagbok - 6 Juli 1946

Har varit ute och målat som jag tror en bra sak.

Kände mig ganska slak och olustig, men det gick över sen jag målade.

Skriver på kvällen.

Varit och tagit en kvällspromenad innan jag lade mej. Vädret är underbart, fast en aning kyligt om kvällarna. Har blivit rätt hårt solbränd. Satt utan skjorta på alvaret. Hoppas att det inte kommer efter i natt.

Har varit hos Sallberg och tittat på hans etsningar. Fin-fina saker.

Harald Sandbergs dagbok - 5 juli 1946

Var ute och målade på Alvaret i motljus.

Ringde till Connie på eftermiddagen.  Hon mådde prima. Har skrivit brev till svärmor och Connie, samt till fru Abbén, som fyllde 60 den 3 juli. Fick brev från Connie och Camia i Göteborg.

Köpte en billig halmhatt för 5 kr. Har visst tappat min basker.

Fick 3 st. varorna från Kalmar. Kostade 9.85 + frakt (10.35) alltsammans.

Nording och Folkskollärare Setterberg från Borlänge och jag tog en kvällspromenad.

Harald Sandbergs dagbok - 4 juli 1946

Nording fyller år idag. Jag gav honom en bok av Erik Blomberg (Från Josephson till Picasso).

Det bjöds på kaffe i Gillestugan för Pensionatets alla gäster kl. halv två. Mycket gott.

På kvällen var det bjudning i Gillestugan för ett 10-tal herrar. Bjöds på grogg och senare smörgås och snaps. Var mycket gott och stämningen trevlig. Gäster var Arthur Percy, Harald Sallberg, Ture Bosin, Alex Sjögren, Helge Artelius och jag. Dessutom konstvännen och Stadsfogden Nordström från Halmstad, Fil Dr Knut Hagberg (Svenska Dagbladet), Fil Dr Erdtman, Dr Moberger, läkare, Herr Moberger (handstilen här svårtydd, min anm), Folkskollärare Setterberg, Dr Rahmberg, samt värden Sjöblom.

***

Fotnot. Jag gar inte lyckats identifiera alla som nämnts. Vad gäller dr. Rahmberg, så skulle det kunna vara Hans Rahmberg som doktorerade 1946, men det är bara en gissning. Folkskollärarens namn kan också ha varit Zetterberg eller Sätterberg.

Harald Sandbergs dagbok - 3 juli 1946

Fick telefon från Connie. Hon lät pigg och har anställt en ny damfrisörska. Hoppas nu hon är bra och stannar. Connie kommer nästa lördag eller söndag om allt går väl.

Idag har jag varit ner till stranden och badat. Fick låna en cykel. Det var dock ganska långt och påfrestande. Får nog ta det försiktigt en annan gång. Det var dock vackert nere vid stranden.

Det var härligt i vattnet. Tappade min fällkniv därnere, tyvärr.

***

Ringde till Kalmar och beställde 3 st. pannåer i storlek No. 8.

1 fl. fransk terpentin

1 fl. rå linolja

1 flaska svart bläck

½ lit amerikansk terpentin

25 öre pulveriserad aluminium

***

Tre skvallrande tanter står under mitt fönster och babblar om att dom måste hålla sig här i närheten, för dom kanske bjuder på kaffe i gillestugan.

-Man behöver inte alls uppvakta, sa en.

-Så förtjusande, sa en annan.  

-Tycker han det, sa en tredje.

-Han verkar allt lite velig, sa en av tanterna igen.

-Inte kan han hålla diet, snackade dom alla med en mun.

-Han verkar bra åderförkalkad, sa dom också.

Det var Nording dom menade. 

Harald Sandbergs dagbok - 2 juli 1946

Vackert och varmt väder. Var ganska långt ut på Alvaret och målade från kl. 12.15 till 10 min i halv 6. Blev tyvärr hindrad av en massa kor och en ungtjuga som var aggressiv. Hade fullt upp med att freda mig. Måste så småningom flytta mig.

Tror att även denna sak är ganska bra. Himmelen var svår. Tycker dock jag lyckats skapligt.

Harald Sandbergs dagbok - 1 juli 1946

Fortfarande blåsigt och kallt, fast himlen något klarare.

Längre fram på dan, omkring kl. 12.00 gick jag ut på Alvaret och målade. Hade köpt en termos som jag hade kaffe i. Var ute till 5 em. Tror att jag lyckats ganska skapligt.

Sjögren och Dr. Erdtman med fru var upp och tittade på den. Tyckte att den var bra, tror jag. Sen var vi och tittade på Sjögrens saker. Han hade 6 st. saker som inte var dåliga. Kanske i mina ögon en aning grälla, men det blir ju annat med ramar. De var mycket skickligt målade. Kanske en aning för!?

***

Samtalet kostade 2,10.  Ringde Connie och pratade om en del saker. Sen tvättade jag upp ett par strumpor.

Bror Hjorth med son har kommit till Panget i dag.

Har köpt en bok genom Sjögren för 10 kr till Nordings födelsedag.

Gick och lade mig kl. 9.30 em. Hoppas vädret står sig nu.

Harald Sandbergs dagbok - 30 juni 1946

Tji vackert väder! Molnigt, blåsigt och kallt. Det börjar verka hopplöst med sommaren. Skall inte på 20 år varit så kallt och regnigt här. Otur.

Bekymrad för affären och Connie i Stockholm. Svårt med personalfrågan. Bara inte Connie tar ut sig. Fortsätter det här vädret kan man ju lika gärna vara i Stockholm.

Festade av Dr. Persson i all enkelhet. Vi hade kul.

***

Recept på olja till målning enl. Kumlien.

Harald Sandbergs dagbok - 29 juni 1946

Steg upp kl. 8. fm. Vädret halvbra.

Skall hämta ett paket från Connie. Fick paket med bananer och apelsiner, samt pyjamas och 100 kr i pengar.

Ringde ilsamtal efter att ha väntat i två timmar på vanligt samtal till Connie. Ilsamtal 3 perioder gick på hela 6 kr. Brrr.

Bad fru Kindberg köpa för 10 kr rosor åt Connie. Hoppas att det blev gjort och att dom är vackra.

Arbetade på en duk från Bygatan eller Pensionatsvägen som jag börjat på för några dar sen. Har hållit den i hela plan, nästan på gränsen till Kubism.

Gick och lade mig tidigt. Vädret klarnade upp mot kvällen, varför jag väntade vackert väder. Ville därför vara utvilad.

Harald Sandbergs dagbok - 28 juni 1946

Har på Nordings ateljé gjort rent mitt målarskrin och palett. Fantastiskt mycket jobb, massor med färglager. Kl. 1 åkte jag till Mörby-Långa och tog ut 25 kr på min postsparbanksbok. Hämtade ut ¼ flaska konjak som fanns kvar på min bok. Gick på apoteket åt Nording. Gjorde några små skisser i bläck från havet där. Åkte tillbaks 5 em.

Fortsatte med paletten, rengöringsarbetet.

Går och lägger mig tidigt.

Harald Sandbergs dagbok - 27 juni 1946

Anmälde mig till Stockholm kl. 9 fm. Det var Connie som ringde för att en damfrisörska hade försvunnit och inte meddelat sig med en rad eller pr. tel. När vi sökte henne fanns hon inte i stan.

Hopplöst folk nuförtiden. Har aldrig träffat på maken. Det var på vippen att jag måste tagit tåget och gett mig av hem. Sen ringde Connie och tyckte att jag inte skulle bry mig om det. Det är 3:e sommaren personal strandsätter oss utan anledning. Hoppas nu bara att dom klarar upp det i Stockholm.

Jag blev sjuk av chocken. Låg hela eftermiddagen och hade migränanfall. Blev bättre på kvällen.

Skrev ett kort brev till Connie. Hade även ringt till Mjölby för att erbjuda en ung damfrisörska plats. Hon begärde 125 kr pr. vecka +5%. Kan man tro att dom är kloka?

Gick en promenad med Nording och nu med Sallberg.

Harald Sandbergs dagbok - 26 juni 1946

Har idag varit i Mörby-Långa tillsammans med William Nording. Tjusigt med havsdoften.

Köpte en film till kameran för 1.90. Nording bjöd på kaffe. Åkte tåg-buss tillbaks. Var hemma i Vickleby kl. 4 em.

6 st. pannåer och färg hade anlänt från Kalmar. Kostade 20 kr 65 öre. Fått låna kassett för pannåerna av Nording.

Stockholm har sökt mig pr. tel. Hoppas att det inte är något tråkigt. Skall anmäla mig kl. 9 fm i morgon istället för att ta emot samtalet.

Herr och fru Erdtman och fru Persson var hos mej efteråt och drack Vermouth-grogg och åt fin sockerkaka. Senare kom Sjögren upp. Samtliga gick kl. 9.30.

Jag ligger i sängen och skriver det här.




Visa större karta

Harald Sandbergs dagbok - 25 juni 1946

Har varit ute och tecknat på förmiddan. Vid 3-tiden började jag på en ny målning ifrån Bygatan eller Pensionatsgatan. Ser ut att lova en hel del. Hoppas att jag går iland med den, svårt motiv.

Skrivit brev till min lilla fru på 8 st. sidor.

Skall nu bara kila ner och lämna det så att det går med första tåg i morgon.



Flygfoto av dagens Vickleby. En del gatunamn har döpts om efter konstnärer som tillhörde Vicklebyskolan.
Klicka på bilden för att öppna en karta där du kan zooma in och ut.