Vid middagen skulle jag passa på att föreställa min fru (Connie alltså) för fru Sallberg.
Fru Sallberg nonchalerar oss öppet och sträcker när hon rusar förbi mycket hastigt ut vänster hand eller lillfingret. Hon stannar inte ens upp, utan fortsätter till fru Selanders bord, som är bakom vårat. Det var den mest blodiga förolämpning vi någonsin varit utsatta för. Kan inte förstå orsaken. Troligen kvinnlig svartsjuka och avundsjuka. Sallberg tittade väl litet för ofta åt vårt bord till. Jag hade ju både Connie och Lill-Anna vid bordet och det var väl för mycket ungdom och fägring. (...)
Det är nog synd om henne. Hon är ju så förvärkt, men för
den skull behöver man ju inte vara oförskämd. I synnerhet som jag suttit vid
deras bord de första 14 dagarna jag var här och jag går ju dessutom för
Sallberg på Etsarskolan på Akademien. Sallberg skämdes synbart och försökte
reparera skadan genom att vara artigare än någonsin.
Både Connie och jag behandlade dem fortfarande artigt,
men inte mer. Blir det tillfälle så skall jag nog också låta dem veta min tanke
om det hela. Konstigt att vissa kvinnor tror att de kan vara hur tarvliga som
helst. Sallbergs fru verkar hemskt brackig och fjäskar och står i för dem som
de tror att de har någon nytta av.
Jag tänker inte krusa någon av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar