Press och recensioner

1947
Debututställningen på Strömgalleriet i april 1947

En debutant

"Ivar Harald Sandberg, som debuterat i Strömgalleriet, har bättre handlag med svart-och vittkonsten än med oljefärgen. Som målare är han tydligen på ett förberedande stadium. Några Ölandsbilder i William Nordings art från förra sommaren betecknar dock vissa framsteg.

Bland de många blyertsteckningarna uppmärksammar man särskilt några ansikten med fin psykologisk karakterisering. 'Birgit', 'Connie', 'Svårmod' och 'Gammal och trött', hör till dem liksom en liten helfigur av konstnären Rolf Trolle. Ett par torrnålsgraveringar av hustrun och ateljéfönstret antyder även grafiska förutsättningar."

Martin Strömberg, Stockholms-Tidningen, 19 april 1947

 

Konstnytt

"En elev vid Konsthögskolans etsarskola, Ivar Harald Sandberg, ställer för närvarande ut i Strömgalleriet. Sandberg är framför allt tecknare. Han arbetar i ett rakt på sak gående maner, okonstlat och sympatiskt. Som målare är ha mindre långt kommen."

Signaturen H.af.S (Ulf Hård af Segerstad) i Svenska Dagbladet, 27 april 1947

 

Konstkrönika

"Ivar Harald Sandberg, som debuterar i Strömgalleriet, befinner sig än så länge i ett utvecklingsstadium och har inte så mycket personligt att säga. Bland oljemålningarna fäster man sig vid ett självporträtt i grönt, där han arbetar med enbart koloristiska medel, och detta kan vara något att ta fasta på. De övriga målningarna är liksom teckningarna naivt okonstlade och rättframma avbildningar utan något egentligt humör."

Lars Erik Åström, Expressen, april 1947

1949
Konstsalong Rålambhof  5-24 november 1949

"Konstsalong Rålambshof har intagits av I. Harald Sandberg, som här ställer ut dukar målade efter debuten i Stockholm för två år sedan. Det är huvudstaden och Italien som släppt till motiven, och de visar en habil och vederhäftig målare stadd på en mycket intressant utvecklingsväg."

Ew. Dänsel, Dagen, 10 november 1949

"Det är rätt ovanligt att en debuterande målare kommer med en så jämn debututställning som I. Harald Sandberg på Rålambshof. Men så har han klokt nog dröjt med sin debut (han är född 1912).

Berest utom i hemlandet också i Frankrike och Italien har han målat ganska kräsna landskap med något dunkel palett och med väl avvägd komposition. Hans temperament tar sig dock tills vidare starkare uttryck i teckningarna än i målningarna."

Nils Palmgren, Aftonbladet

”Sandberg, som tidigare framträtt i Strömgalleriet, håller sig på det realistiska planet, men en liten färgstudie efter Isaksson, liksom teckningarna, visar att han lägger stor vikt vid de uppbyggande elementen. Han är koloristiskt dämpad, en fin och försynt målare både i landskap och porträtt.”

Emmy Melin i Konstrevy

"Med stort allvar arbetar också I. Harald Sandberg i Rålambshof, som tidigare framträtt med en utställning i Strömgalleriet. Han håller sig på det realistiska planet, men en liten färgstudie efter Isacsson liksom hans teckningar visar att han lägger stor vikt vid de uppbyggande elementen. Koloristiskt är han dämpad. En fin och försynt målare både i landskap och porträtt."

Emmy Melin i Arbetaren, 11 november 1949

(Not: Länken ovan går till en artikel om Emmy Melin

författad av Hans Sandberg, men det är en annan

person än skaparen av denna blogg.)

"Ett annat, ett mjukare och sensuellare temperament möter man hos Harald Sandberg."

Claes Brunius, Expressen

 

 

”Ännu har tydligen inte Harald Sandberg, som debuterade häromåret, funnit sig själv. På Rålambshof tilltalas man mest av hans teckningar, medan målningarna oftast verkar litet för mycket teckning med pålagd färg. Det finns ett utmärkt undantag, nr 24 Vinarbetaren, som är en vacker och kärv konstnärlig lösning där färgen spelar samman med formens hårdhet. I några sträva gröna landskap, nr 1 och 14, är han också inne på mera fruktbara experiment. Det gäller för honom att söka förädla den råa naturalismen.”

Lars Erik Åström, Expressen, 19 november 1949 

Två utställare

När den 37-årige Ivar Harald Sandberg debuterade för två år sedan gjorde han sig avgjort bäst gällande som tecknare. Särskilt minns man några porträttstudier i blyerts av äldre människor, som utmärktes av en fin psykologisk karakterisering.

I Rålambshofs konstsalong, där Sandberg nu ställer ut, ligger tonvikten på måleriet. Han har sedan stramat till formen och framträder med en kärv faktur och en blåtonad skala. Resultaten blir rätt ojämna. Bäst har han lyckats i några landskap i intimt format (”Det vita huset” och ”Franskt landskap”) där touchen är mjukare än i de större dukarna och färgen fått en ren och (svårläst??) klang. I hans teckningsportfölj noterar man bl.a. en serie känsligt förda blyertsteckningar efter Poussin, Watteau och andra mästare som (svårläst klipp??) helhet ett steg framåt.”   

Stockholms-Tidningen, November 1949

Söderhamns-konstnär hemma från Södern

”I. Harald Sandberg hör till de konstnärer som man inte kan undgå att intressera sig för på ett alldeles särskilt sätt, inte därför att han är söderhamnare, utan därför att han har et brinnande, nästan förödande intresse för sin kallelse och därför att han trots vidriga yttre omständigheter följder den så tveklöst och hängivet som han gör.

En vacker dag

kan genombrottet
komma."

Signaturen Ran i Söderhamns-Kuriren, hösten 1949



1955

Galerie Moderne 15-27 januari 1955

"I Galerie Moderne framträder målaren Harald Sandberg med en utställning, som vittnar om att han fortfarande söker sig fram på olika vägar.

Han har kommit ifrån den kärva och hårda naturalism, som han visade på ett par utställningar under 1940-talet, och arbetar med en lättare och friare touche och en ljusare skala. Exp. målningarna 'Plagen Menton'. Landskap från Sydfrankrike, Klassiskt landskap."

Martin Strömberg, Stockholms-Tidningen

"Harald Sandberg visar en vacker och tilldragande utställning med spirituella målningar och inträngande vackra teckningar. Konstnären har funnit sitt uttryckssätt på ett mera påtagligt sätt än förut. En väg till förnyelse och nyuttryck. Färgen ligger bra till och det lätta handlaget tjusar."

 

Harry Källmark, Dagen

Galerie Bruno Bassano i Paris, 25 mars - 9 april 1955 

Vernissagekort för utställningen i Paris 1955.

Storframgångar i Paris för svenska kostnärer

"(Paris) Den svenska nutidskonsten är fint representerad i början av konstens vårsäsong i Paris och just nu är det Harald Sandberg och Max Valter Svanberg som skördar kritikernas rosor. (...)

Stockholmsmålaren Harald Sandberg ställer ut för första gången i Paris på Galerie Bassano och kan glädja sig åt ett mottagande som inte tillhör det vanliga för debutanterna i Parisgallerierna.

Pressen ser överlag i Sandbergs måleri en verklig konstnärsbegåvnings övertygande nerv och teknik.

Konsttidningen Arts skriver: 'En knapp men subtil kolorit, en lika spontan som skarpt karakteriserande teckning och fri komposition kännetecknar Harald Sandbergs lysande porträtt, landskap och figurer.'

L'Information ger följande oreserverade erkännande åt Sandbergs talang.

'Harald Sandberg visar prov på en förbluffande auktoritet i framställningen av sina porträtt och landskap. Tonen blir ändå aldrig skrikig, grått och ockra sjunger en hänförande melodi.' "

Anders Berg, Göteborgspostens Pariskorrespondent, 13 april 1955 

Uppmärksammad Parisutställning

"På Galerie Bassano i Paris har stockholmaren Harald Sandberg haft en uppmärksammad utställning de senaste veckorna. Han har kunnat glädja sig åt god kritik i Parispressen. 'Sandbergs lysande porträtt, landskap och figurer kännetecknas av en knapp men subtil kolorit, en lika spontan som skarpt karakteriserande teckning och en fri komposition', skriver Arts bl.a. Och i L'Information heter det så här: 'Sandberg visar prov på en förbluffande auktoritet i skapandet av sina porträtt och landskap. Inte en enda ton slår över, och grått och ockra sjunger en hänförande melodi.' Tessininstitutet har på utställningen inköpt ett självporträtt av konstnären. (Paris, måndag.)"

Dagens Nyheter, 12 april 1955

Cool pastels
 

"Harald Sandberg uses cool pastel blues, greens and grays in his informally and loosely constructed oils. The muted colors give a veiled look to his landscapes, portraits and still-lifes."

New York Herald Tribune, 30 mars 1955

Sandberg lägger stor vikt vid de uppbyggande elementen

"I. Harald Sandberg representerar det slag av konstnärer som med allvar sätter sig in i konstens problematik, men inte med yttre påverkningscentra såsom motivval och aktuella konstströmningar som drivkrafter. Helt självfallet lever varje konstnär, som gör skäl för namnet, febrilt med i nutidens skeende och kan inte utan att våldförande på sin personlighet undgå att ta intryck av det. Varje konstnär med växtkraft måste suga sin näring ur tidsatmosfären hur mycket än gångna tiders stora konstnärliga arv inspirerar dem och oss.

Ingen konstnär stiger ”färdig” framför sin publik. Efter att ha inhämtat ett oundgängligt mått av elementärt kunnande, kommer sökandets och prövandets tid för honom. Han måste finna det sanna uttrycket för sin personlighet – temperament och livsomständigheter – för att finna den groningsgrund, som skall komma hans konst att växa.

Detta är helt självklara men ändå ofta förbisedda omständigheter vid bedömningen av en konstnärs insatser. Att tillhöra den aktuellaste ”klicken” eller den ”populäraste” cirklarna är ingen garantistämpel för äkta konstnärlig vara. Den stora publiken har tyvärr allt för lätt at falla i farstun för det mest utbasunerade eller också dra sig tillbaka med en axelryckning från det som inte redan fått museal legering.

Att ha bedömt konst under ett kvarts sekel är naturligtvis inte någon garanti för att inte misstag och felbedömningar kan begås. Men så längt mänsklig expertis nu har möjlighet att fungera, så bör den givetvis en vikt i bedömningarnas vågskål. Mitt första intryck av Sandberg var att han lade stor vikt vid de uppbyggande elementen både i teckningar och målningar, att han var en koloristiskt dämpad, fin och försynt målare både i landskap och porträtt. Med utgångspunkt från ett realistiskt betraktelsesätt har han gjort stickspår in på den geometriska stiliseringens och abstraktionens domäner, som han för sin del inte fann givande för sina uttrycksbehov. Istället har han i ett monumentalt uppbyggt landskaps- och figurmåleri med syntetisk helhetsverkan funnit ett mot sitt temperament svarande uttryckssätt. Koloristiskt har han utvecklats mot en ljusfylld och atmosfäriskt skimrande kolorit, även om han också med stor säkerhet behärskar det dämpat grå- och silvertoniga. Motiviskt är han förankrad i verklighetens värld, som han omformar till växlande karaktärsfulla eller stämningsfyllda visioner. Både som landskapsmålare och porträttör söker han det expressivt uttrycksfulla.

(Emmy Melin i utställningskatalogen vid Harald Sandbergs utställning i Söderhamn)

Söderhamns-Tidningen, 6 oktober 1956



1957

Svea Bio jubilerade med festföreställning och 50-års jubileum
 
Svea-biografen i Söderhamn, som helt nyligen tagit sina nya och flotta lokaler i anspråk, är årsbarn med den svenska filmindustrin som föddes 1907. Den 50-åriga tillvaron högtidlighölls i går kväll med en festföreställning, vid vilken konstnären Harald Sandbergs stora temperamålning ”Söderhamn förr och nu” presenterades i fullt färdigt skick.

Det hör än så länge till sällsyntheterna att en landsortsbiograf begåvats med konstnärlig utsmyckning av denna omfattning och det är följaktligen värt att uppmärksamma. Den kulturhistoriskt synnerligen intressanta och värdefulla målningens konstnärliga kvaliteter bedöms på annan plats i dagens tidning av en av Sveriges mera bekanta konstkritiker.

50-årsjubileet har av direktör Gustav Rådström också påpassligt utnyttjats för en liten exposé från gångna biotider, och bl.a. återfinner man där Svea-bios första biografmaskin.

(…) 

KÄND KONSTKRITIKER:

Harald Sandbergs monumentalmålning
en attraktion för konsten och staden

(trespaltig bild av ”Min barndoms sommar”)

I samband med Svea-Bios 50-årsjubileum som högtidlighölls med en festföreställning i går kväll ”överlämnades” också den monumentalmålning som I. Harald Sandberg utfört under mottot ”Söderhamn förr och nu” på en av väggarna i biografhallen. Målningens konstnärliga värde bedömes här nedan av en av landets mera kända konstkritiker, Emmy Melin, under många år en av tidskriften ”Konstrevy’s” flitigaste konstanmälare och just nu sysselsatt med arbetet på Allhems stora konstlexikon. Hon har också fram till 1953 verkat som Dagstidningen Arbetarens konstkritiker och bl.a. skrivit en bok om den kände grafikern Björn Johnson. Emmy Melin redovisar här sina intryck av Sandbergs måleri: 

Monumentalmåleriet har med vårt århundrade gått en förnyelse till mötes. Det har sin naturliga förklaring i samhällsförhållandenas våldsamma expansion, materiellt som andligen. Efter kyrkans och mecenaternas beskyddarroll kom ett vacuum, då konstnärerna praktiskt taget lämnades vind för våg. På Arthur Engbergs initiativ bildades 1937 Statens konstråd och i och med detta erkändes officiellt att samhället behövde konsten. Även om Statens konstråd inte fått den betydelse för konsten, som var uppslagsgivarens mening, så har det likaväl inneburit ett stadfästande av konstens roll i samhället. Alla torde nu vara ense om att inget kultursamhälle kan bestå utan konst. Det är bara ifråga om omfattningen av konstnärliga initiativ som meningarna går isär. Angelägenhetsgraden är en brasklapp som de halvhjärtade tyvärr alltför lätt begagnar sig av.

Med desto större glädje hälsar man varje initiativ till konstnärlig utsmyckning av byggnader och offentliga lokaler. När den söderhamnsfödde målaren I. Harald Sandberg fått i uppgift att utföra en väggmålning i Sveabiografens foajé i det nybyggda City-huset är det en händelse som till lika delar är glädjande för konsten och staden.

För mig och konstnären personligen, som haft våra utvecklingsbefruktande barn- och ungdomsår förlagda till Söderhamn är det en händelse med speciella valörer. Målaren känner sin stad på ett sätt som andra söderhamnare kan dela på ett kongenialt sätt. Hans utbildning och tillryggalagda utveckling borgar för att det inte blivit något provinsiellt måleri, som så farligt lätt stelnar i konventionella former.

EXPRESSIVT FÖRENKLAT,

VALÖRRIKT MÅLERI

Sandberg har som stafflimålare visat sig har förutsättningar för monumentala ytor genom strukturuppbyggnaden i sitt måleri, som är expressivt förenklad, samtidigt rikt i valörerna som det sammanhålls av en enhetlig bärande tonalitet. Att han fått sin första monumentaluppgift förlagd till Söderhamn är bara som sig bör, inte i och för sig därför att han är söderhamnare, utan för att hans förutsättningar som både det ock konstnär gör honom särskilt lämpad härför.

EN SVÅR UPPGIFT SOM

LÖSTS UTOMORDENTLIGT

En målare som fått till uppgift att dekorera en viss väggyta i en lokal står inför många svårigheter. Sin idé och dess utformning måste han anpassa efter lokalens form och belägenhet. När Sandberg utformat sitt panorama över ”Söderhamn förr och nu” på en långvägg och en kortare tvärvägg, den sistnämnda dessutom avskuren av en dörröppning och fördelad på ett kortare överstycke, kan det knappast sägas ha varit någon idealisk väggyta. Men det är ett öde han fått dela med många monumentalmålare. I stort har han löst uppgiften utomordentligt. Hans temperamålning, som mäter 8 x 2 meter, skildrar motiv från ett både förgånget och nu delvis försvunnet Söderhamn och delar av det bestående och expanderande. Här ser vi hamnen, ån, torget med den gamla brandstationen, de försvunna små ångsluparna som förde oss ut i skärgården, den karakteristiska borgen på Östra stadsberget, skärgårdsbryggan med sin semafor, den omgivande bygden med sin blånande horisontlinje och havets öppna vidd. Stadsbildernas kaleidoskopiska detaljer infogas i naturens egen monumentalitet och ingår i den med en omedelbart vinnande charm. Här talar en konstnär direkt till sina åskådare med en spontanitet som kommer från hjärtat men samtidigt med konstnärlig medvetenhet. Långväggens horisontlinje balanseras i övergången till kortväggen av de uppskjutande vertikalerna i byggnadsställningar, höghus, kyrktorn, en lyckad balansering av ”brottet”  och övergången mellan de två väggarna. Det smala överstycket, som säkerligen var den svåraste nöten att knäcka, har emellertid fyndigt förenats med de större väggpartierna via flygets bevingade fåglar som sveper in från beredskapsårens taggtrådsomgärdade skär och Storjungfruns vittskimrande uppenbarelse.

KOLORISTISKT RIK OCH

VÄL SAMMANHÅLLEN

Koloristiskt har det blivit en rik och väl sammanhållen målning i sin varmt rosafärgade tonalitet av uttunnat engelskt rött med inslag av cinnoberrött och krapplack, sina blå, gröna och gula toner i landskapet, en färgorkestrering som spelar utomordentligt vackert i foajéns svala omgivning.

Perspektiviskt är helheten löst på ett ledigt men ändå hållfast sätt.

Sandbergs första monumentalmålning har såväl han och hans uppdragsgivare som staden all anledning att glädjas åt och vara stolta över. Den bevarar det förgångna på ett sätt som ”vi gamla söderhamnare” uppfattar som mistliga värden och som förvisso också kommer att uppfattas så av kommande generationer.

En monumentalmålnings väg från konstnärens idévärld till slutgiltigt utförande exemplifieras på den utställning av skisser, utkast och stafflimåleri som Harald Sandberg ordnat på annan plats i City-huset. Sandbergs ambition kommer här mycket åskådligt och fint fram i det utställda urvalet.

EMMY MELIN

Söderhamns Tidning, 9 december 1957

1964

Galerie des Beaux Arts, Paris, 13-28 mars 1964 

Konstnären framför Galerie des Beaux Arts.

"Konstnären Harald Sandberg, Bromma, har i dagarna avslutat en lyckad utställning på Galerie des Beaux Arts i Paris. Utställningen omfattade ett tjugotal målningar av figurer och landskap bland annat från Öland. Tidskriften Arts berömmer den fina ljus och atmosfärskildringen och i en annan Paristidning är en större målning från Stockholms hamn föremål för en smickrande uppmärksamhet. Harald Sandberg utställde i Paris förra gången 1955."

Göteborgspostens Pariskorrespondent

Vernissagekort

 

"Konstnären Harald Sandberg, Bromma, avslutade nyligen en lyckad utställning på Galerie des Beaux Arts  i Paris, där han visade ett tjugotal målningar av figurer, landskap, bland annat från Öland. Presskritiken var positiv och tidskriften Arts berömde den fina ljus- och atmosfärsskildringen, medan en annan Paristidning gjorde en större målning från Stockholms hamn till föremål för smickrande uppmärksamhet. Förra gången Harald Sandberg utställde i Paris var 1955.

 

Svenska Dagbladet, 26 april 1964 (porträtt på Harald Sandberg invid artikeln.)

"Den svenske målaren Harald Sandberg har haft en uppmärksammad utställning på Galerie des Beaux Arts i Paris. Utställningen omfattade ett tjugotal målningar av figurer och landskap, bl a från Öland. Tidskriften Arts berömmer den fina ljus- och atmosfärsskildringen, och en annan Paristidning utnämnder en större målning från Stockholms hamn till utställningens vackraste tavla.

Dagens Nyheter, 20 april 1964

 

Les Expositions

(Tvåspaltig bild på kärra. Bildtext: Harald Sandberg – Charette. Exposition Galerie des Beaux-Arts.)

HARALD SANDBERG

Harald Sandberg est un peintre suédois dont les œuvres, sans doute sous l’influence de la température nordique, sont toutes pétries, saupoudrées, même.

La lumière solaire présente de tendres blancheurs. Ceci dit, c’est un bon peintre, à la pâte onctueuse. Ses paysages sont surtout remarquables, toutes particulièrement telle majestueuse vue du port de Stockholm, qui nous parait être la meilleure toile de l’exposition.

(Galerie des Beaux-Arts)

H.H.

Journal Amateur D’art, 25 mars 1964

(Översättning: Harald Sandberg är en svensk målare vars verk står under inflytande av sitt nordiska temperament. Hans ljusa, blekt soldränkta, dukar är som pudrade av ett vitt ljus. Med det är sagt, det är en bra målare som arbetar med tjock och mustig färg. Hans landskap är kanske mest intressanta. Det gäller särskilt den majestätiska utsikten över Stockholms hamn, som enligt vår uppfattning är utställningens vackraste tavla.)   

"HARALD SANDBERG (Galerie des Beaux-Arts, 10, rue des Beaux-Arts, 6^e). Peintre suédois dont les paysages aussi bien que les personnage ou les animaux son traites dans des atmosphère de chaude e brumeuse lumière. Jusqu’au 28 mars."

LES ECHOS, Vendredi 20 mars 1964

  

HARALD SANDBERG

Recherches de lumières

Les peintures de Harald Sandberg tirer leur inspiration aussi bien des paysages que d’etudes de personnage et d’animaux ; au reste l’intérêt principal réside aussi bien dans les choix des sujet traites que dans la manière lumineuse et sobre caractérisant l’œuvre des Sandberg ; une atmosphère chaude et brumeuse baigne toutes ses toiles. (Gal. des Beaux-Arts, jusqu’au 28 mars.) – Daniel ISRAEL-MEYER.

Konsttidningen Arts, 25 (?) mars 1964

 

(Målaren Harald Sandberg hämtar inspiration från såväl landskap som människor och djur, som han omformar med hjälp av sin ljusskildring. Hans intresse tycks vara ljuset i varje föremål. Hans tavlor är genomlysta av ett varmt ljus som ger hela hans verk en sober karaktär.)

Harald

SANDBERG

(Bild på teckning av naken modell sedd bakifrån.)

Ce dessin fait partie de l’exposition qui a lieu actuellement à la Galerie des Beaux-Arts, 10, rue des Beaux-Arts.

ARTS, 18 mars 1964

 

ARTS / EXPOSITIONS

HARALD SANDBERG (Galerie des Beaux-Arts). – Suédois, Harald Sandberg teinte sa peinture d’un mystère bien nordique. Il peint en visionnaire. Ses brumes, ses steppes, son «Vaisseau fantôme » sont autant des toiles dont les couleurs pales, quasi diaphane, n’excluent pas le dessin, un dessin sous-jacent. L’unité dans tout cet ensemble a un caractère poétique singulier.

G.-J. GROS

Carrefour, 1 avril 1964

(Svensken Harald Sandberg har en ton i sina målningar av vacker nordisk mystik. Han målar visioner, se ”Dimman”, se ”Stäppen” och ”Flygande Holländaren” och många andra dukar, vilkas blonda färger ger nästan genomskinlig karaktär. Trots detta utesluts inte teckningen. Teckningen är på något sätt underliggande. Hela hans ensemble har ett mycket karakteristiskt och poetiskt uttryck.)

LES EXPOSITIONS

Par JEAN CHABANON

H. SANDBERG (GALERIE DES BEAUX-ARTS)     

Ce n’est pas par timidité que Harald Sandberg utilise des tons « descendus ». Sa couleur est allusive ; cependant elle est nommée : pâles le rouge est bien un rouge, le bleu est bien un bleu. Ses paysages, visages, animaux sont faites avec de « rien », quelques touches larges. Cependant – enveloppées, douces, placées sous une lumière d’une qualité très rare – ses œuvres son complètes. 

Le Peintre, Bi-mensuel no. 282, 1^er Avril 1964 – Prix 1.70 F  sid 18

Harald Sandberg i Paris

(Tvåspaltig bild. Bildtext: En naketstudie av Harald Sandberg – Danae – var med på Parisutställningen.)

Entusiasmerad av välvillig uppmärksamhet både från kritik och publik och laddad med nya intryck har Harald Sandberg återvänt till sin ateljé i Blackeberg efter 14 dagars utställning hos Madame Delorme i Galerie des Beaux-Arts i Paris, där han visat ett 20-tal av sina senaste målningar.

För sin Parisutställning har Sandberg ytterligare renodlat och finslipat sin stil, så som han presenterade den med en av öländskt dominerad visning i Ängbykyrkan för ett par år sedan. Han framträdde då som en tolkare av ljusspel och halvt visionära landskapsintryck, och vad Pariskritikerna nu skrev, kunde helt gälla den på sin tid med rätta uppmärksammade Blackebergsutställningen.

 

Dessutom har man lagt märke till Sandbergs utmärkta djurstudier. Att han är en ypperlig djurtecknare i svart-vitt har han tidigare visat prov på, men i Paris hängde han också ett par yvigt dimensionerade oljor med djurmotiv, en majestätisk dromedar och en ypperlig marssvinsserie, båda mycket förnämliga arbeten. Annars var det nog en hamnbild från Stockholm som särskilt slog an på både kritiker och besökare – en av de finaste målningar Sandberg gjort.

 

Den stora konsttidningen Arts anför att Sandberg hämtar sina motiv och sin inspiration både ur landskaps- djur- och människostudier och att han förverkligar sina intentioner i en blond färgskala. ”Alla hans dukar badar i en varm och dimmig atmosfär”, skriver Daniel Israel-Meyer i en sin klart positiva recension.

 

G.J. Gros i Carrefour noterar Sandbergs visionära motivuppfattning och den klart nordiska och poetiska klangen i hans dukar. Journal Amateur d’Art illustrerar sin recension med en duk där en gammal fjädervagn blir en effektfull ingrediens i en övermättad öländsk grönska och sommarhetta. Recensenten observerar det nordiska klimatet i många av målningarna och tycker att sig finna att solljuset symboliserar det oskuldsfulla. Landskapen får höga betyg, särskilt ljuset i motivet från Stockholms hamn.

Sandbergs experimentiver och ständiga strävan efter förnyelse har tidigare ofta omvittnats. Hans ansträngningar har noterats med välvilja och uppmuntran. Men nu är man beredd att ge konstnären rådet att ta en tankepaus för en blick tillbaka men först och främst begrundan av det nuvarande. Så bra som Harald Sandberg är i Pariskollektionen finns det all anledning för honom att lugna ner sökarivern för att istället bearbeta de aktuella idéerna i den stil och med de färger han nu kommit fram till. Det är ingen risk för en bra målare att vid 50 år säga:

Här är jag som jag är och blir inte bättre – men så förbaskat bra jag är!

A. S-th

VÄSTERORT, Onsdagen den 15 april 1964

(Axel Steinorth var chefredaktör för tidningen Västerort i många år.)

 

(Mer recensioner kommer att läggas in om perioden 1964-1983) 

 



 

2012

Tidningen Söderhamns-Kuriren publicerar ett uppslag om Harald Sandberg inför 100-årsdagen av hans födelse. Artikeln är författad av Kristin Nylander och bygger på en intervju med Hans Sandberg.
 

Klicka på bilden för att läsa artikeln!

Klicka på bilden för att läsa artikeln!