Harald Sandbergs dagbok - 20 augusti 1946

Vilade hela dagen. Connie tog ej emot några kunder på hela dan åt mej.

Tant Pettersson kom kl. 1 em och åt lunch tillsammans med oss. Connie fixade härlig mat. Jag måste skaffa ¼ O.P. och bjuda tanten på. Hon är alla tiders, 74 år och har strängt hjärtfel och åderförkalkade kranskärl, men nubben ska hon ha och Havanna 2 röker hon. Spänstig tant. Hon är verkligen rar och snäll. Jag har bott hos henne (inackorderad.)

Hon var som en mamma för mej och nu är hon det för både Connie och mej. Hon är så snäll och förtjust i oss, så hon skulle kunna ge bort allt vad hon hade om hon hade någonting, men hon har ingen förmögenhet utan försörjs av en snäll dotter. En fin gumma är det. Tant kanske jag måste säga. Jag har tecknat henne massor av gånger och även målat henne. Hon är en utmärkt modell.

På kvällen var Connie bjuden till Kerstin E.

Jag gick och lade mig kl. 7. Först hade jag varit på Biblioteket och lånat en massa konstböcker. Hade det skönt, kokade gott kaffe och drack på sängen. Sedan låg jag och läste tills Connie kom hem half tolf.

Fick tag på en bok av Richard Berg, Om konst och annat. Det stod en del mycket tänkvärda saker i den, saker som äger tillämpning även nu förtiden.

Så fanns ju ett par kapitel om att måla en kryddkrämare som jag tyckte var ganska fåniga och inte så lite von oben. Det passar inte riktigt en stor konstnär. Jag tycker att det är fel att dela in människorna i fack. Även en kryddkrämare kan ju vara en stor personlighet. Man vet så litet om varje enskild individ, vad som har gjort att man har hamnat inom det och det facket. Visserligen förstår ju även jag att Bergh har menat en andligen banal människa (kan man säga andligen banal?) men jag hänger alltid upp mej på detta att sätta etiketter på sina medmänniskor, eller att nedsätta ett helt skrå eller yrkesgrupp. Nu var det nog vanligare förr än nu när demokratiseringen har gått så långt. Jag kanske är överkänslig på den här punkten, min far var ju affärsman och vad jag kan minnas och vet om honom, så måste han ha varit en verklig personlighet, en man som kom från ett fattigt bond- eller torpar hem och utan skolor arbetade sig fram till en både ekonomisk och i övrigt aktad ställning. Han var mycket intelligent och hade en utmärkt vacker handstil. Han var sekreterare i Hälsinglands Köpmannaförbund under en följd av år. Han startade Söderhamns Köpmannaförbund. Han spritade tyvärr på tok för mycket och dog av slag vid 40 års ålder. Han lämnade efter sig 2 st. blomstrande affärer – en i Söderhamn och en filial i Bölan (numera Lindefallet). Tyvärr så var inte mamma någon affärskvinna och hade aldrig fått försöka sätta sig in i affärens skötsel.

Hon sörjde så förskräckligt i flera år så vi fruktade för hennes förstånd. Hon hade 7 minderåriga barn att dra försörjning om. Min bror Einar var 15 år och tog realen samma år. Han skulle försöka hävda sig mot biträden som varit där i många år, så det gick som det gick. Affären gick på namnet i några år. Den i Bölan överläts mycket snart på dess föreståndarinna, men hon var inte kapabel att sköta den när pappas järnhand var borta. Hon gjorde konkurs bara något år efter. Trots svårigheterna så repade sig mamma så småningom och sålde affären i Söderhamn också. Jag minns ej hur många år vi hade den kvar innan mamma sålde den. Innan dess hade det hänt så många tragedier att jag skulle kunna skriva en hel roman om det. Föreståndaren för Söderhamnsaffären hade övergivit oss, eftersom han inte fick överta den för en spottstyver, vilket han tydligen räknat med.

Jag var 10 år när pappa dog. Den dagen glömmer jag aldrig. Det var samma dag som jag fyllde 10 år, så efter den dagen hade jag aldrig en glad födelsedag under mina uppväxtår. Den dagen glömdes bort. Det kändes bittert för en liten grabb när alltid dom andra syskonen ihågkommes. Jag fick inte heller ha någon födelsedagsfest, för mamma var alltid lika upplöst av sorg den dagen. Så småningom vande jag mej vid det.

Trots detta var mamma en underbar kvinna som sedan tog sig samman och arbetade för oss barn och höll hemmet samlat. Som väl var behövde mamma inte ta plats, utan fick sköta hemmet.  Min syster Irma, min bror Einar och jag med min lilla lärlingslön bidrog till uppehället, men det fantastiska var ju att mamma kunde hålla oss alla i Läroverket. Jag blev ju visserligen tvungen att avbryta i 2:an i Läroverket på grund av mitt svåra hjärtfel, början till en blindtarmsinflammation, luftrörskatarr och lunginflammation. Över huvudtaget har nog inte många människor med livet i behåll varit så ofta sjuk och så svårt sjuk som jag. Hela min uppväxt var ett enda stort lidande. Jag blev utdömd av 3 st. läkare när jag var 5 år. Jag hade dubbelsidig lunginflammation och 42° feber. Jag var kall från fötterna till höfterna påstår mamma. Läkarna som var riktiga husläkare som det fanns på den tiden, sa att det fanns inget hopp alls. Nåja, jag lurade dem, så som jag senare ofta gjort. Mitt svåra hjärtfel har jag fått som minne av det antar jag.

Sen dess har jag legat på sjukhus titt och tätt och varit föremål för alla läkares och professorers stora intresse.

I vår har jag varit sjuk sedan febr. och legat på S:t Eriks sjukhus i 3 veckor. Står fortfarande under professor Berglunds kontroll. Har legat på Öland i 7 veckor och i början vilat och sen målat. Det tycks vara det jobb som jag helt skulle gått in för, men jag har tyvärr inte haft någon ekonomisk möjlighet till det.

Jag kan ju för min hälsa inte svälta och fara illa, då jag är så ytterligt ömtålig, tyvärr. Därför har jag hela tiden inriktat mej på att skaffa mej en skaplig inkomst så att jag skulle kunna få tid att måla åtminstone några månader om året.

Nu har jag ju en bra damfrisering som jag drivit fram från intet på 3 år. Det är den 4:de och den 3:dje helt egna affären jag har.

Nu har min kära och duktiga hustru börjat där för att så småningom kunna övertaga ledningen, så att jag skall få bara måla. Det låter för underbart för att vara sant. Men början har överträffat min djärvaste förväntningar. Tänk att jag fått ligga på Öland i 7 veckor och bara måla och träffa konstnärer som Bror Hjorth och Nording. Och Sallberg känner jag ju redan från Etsarskolan.

Förra våren fick jag gå 3 månader hos Isaac Grünewald. Det var inspirerande tycker jag. Han var en mycket stor människa och konstnär. Sen får andra tycka tvärtom.

Bara för 2 år sen så skulle detta att jag inte längre passar affären varit otroligt. I Connie har jag fått den mest solidariska och duktiga hustru en man kan önska sej, som konstnärshustru finns inte maken.

Harald Sandbergs dagbok - 6 augusti 1946

Den 6 augusti var jag till Professor Berglund. Betalade räkningen på 25 kr. Han är verkligen strålande som läkare och har gjort underverk. Han satt och pratade med mig närmare 1 tim. Jag tackade för det ovanligt billiga honoraret. 25 kr för 4 st. besök, det första inräknat, när han tog in mej på S:t Eriks Sjukhus, samt därefter 2 undersökningar av hans assistent Dr Rayeh Johansson, samt två gånger av honom själv. Verkligt hyggligt. Jag tog med 1 teckn. 2 st torrnålsgravyrer, en etsning, och bad honom välja en av dem – han blev mycket glad tror jag och tackade en par gånger. Han valde utan tvekan Flickhuvudet, som är en sak jag själv anser bland det bästa jag gjort: Teckningen är med på Nationalmuseums utställning Unga Tecknare där fru Thyra Johanzon köpte den.

Lustigt nog så dög inte torrnålssaken (eg. etsningen) på elevutställningen på Akademien. Sallberg och Thor förstod tydligen inte att uppskatta den. Professor Berglund tog den utan tvekan och han förstår sig på grafik.

Förresten så såg jag ett avdrag Lill-Anna fått av detta huvud. Hon hade låtit rama in det mycket smakfullt och jag måste säga att det var fantastiskt starkt. Lill-Anna var så stolt över det och sa att om du har tvivlat på din begåvning, så har du här ett strålande bevis på att du är begåvad. Roligt att höra från så oväntat håll.

Modellen till den här omskrivna teckningen ävensom till torrnålen var en 14 åring statarflicka som jag fick syn på förra året på midsommarafton. Hon var klädd i svart och hade gul-grön-vit hy och toppig huvudform och tjocka sensuella läppar och ljusa kattögon. Hon förde sig med en grace som en panterhona. Jag blev fullständigt fascinerad och lyckades genom min svågers hjälp övertala henne att sitta modell. Synd att jag inte kan måla henne också.

Harald Sandbergs dagbok - 23 juli 1946

Harald Sallberg med fru åter från Karlskrona och Skåne.  Jag föreställde Connie för Sallberg vid frukosten. 

Vid middagen skulle jag passa på att föreställa min fru (Connie alltså) för fru Sallberg.

Fru Sallberg nonchalerar oss öppet och sträcker när hon rusar förbi mycket hastigt ut vänster hand eller lillfingret. Hon stannar inte ens upp, utan fortsätter till fru Selanders bord, som är bakom vårat. Det var den mest blodiga förolämpning vi någonsin varit utsatta för. Kan inte förstå orsaken. Troligen kvinnlig svartsjuka och avundsjuka. Sallberg tittade väl litet för ofta åt vårt bord till. Jag hade ju både Connie och Lill-Anna vid bordet och det var väl för mycket ungdom och fägring. (...)

Det är nog synd om henne. Hon är ju så förvärkt, men för den skull behöver man ju inte vara oförskämd. I synnerhet som jag suttit vid deras bord de första 14 dagarna jag var här och jag går ju dessutom för Sallberg på Etsarskolan på Akademien. Sallberg skämdes synbart och försökte reparera skadan genom att vara artigare än någonsin.

Både Connie och jag behandlade dem fortfarande artigt, men inte mer. Blir det tillfälle så skall jag nog också låta dem veta min tanke om det hela. Konstigt att vissa kvinnor tror att de kan vara hur tarvliga som helst. Sallbergs fru verkar hemskt brackig och fjäskar och står i för dem som de tror att de har någon nytta av.

Jag tänker inte krusa någon av dem.

Harald Sandbergs dagbok - 6 Juli 1946

Har varit ute och målat som jag tror en bra sak.

Kände mig ganska slak och olustig, men det gick över sen jag målade.

Skriver på kvällen.

Varit och tagit en kvällspromenad innan jag lade mej. Vädret är underbart, fast en aning kyligt om kvällarna. Har blivit rätt hårt solbränd. Satt utan skjorta på alvaret. Hoppas att det inte kommer efter i natt.

Har varit hos Sallberg och tittat på hans etsningar. Fin-fina saker.

Harald Sandbergs dagbok - 4 juli 1946

Nording fyller år idag. Jag gav honom en bok av Erik Blomberg (Från Josephson till Picasso).

Det bjöds på kaffe i Gillestugan för Pensionatets alla gäster kl. halv två. Mycket gott.

På kvällen var det bjudning i Gillestugan för ett 10-tal herrar. Bjöds på grogg och senare smörgås och snaps. Var mycket gott och stämningen trevlig. Gäster var Arthur Percy, Harald Sallberg, Ture Bosin, Alex Sjögren, Helge Artelius och jag. Dessutom konstvännen och Stadsfogden Nordström från Halmstad, Fil Dr Knut Hagberg (Svenska Dagbladet), Fil Dr Erdtman, Dr Moberger, läkare, Herr Moberger (handstilen här svårtydd, min anm), Folkskollärare Setterberg, Dr Rahmberg, samt värden Sjöblom.

***

Fotnot. Jag gar inte lyckats identifiera alla som nämnts. Vad gäller dr. Rahmberg, så skulle det kunna vara Hans Rahmberg som doktorerade 1946, men det är bara en gissning. Folkskollärarens namn kan också ha varit Zetterberg eller Sätterberg.

Harald Sandbergs dagbok - 27 juni 1946

Anmälde mig till Stockholm kl. 9 fm. Det var Connie som ringde för att en damfrisörska hade försvunnit och inte meddelat sig med en rad eller pr. tel. När vi sökte henne fanns hon inte i stan.

Hopplöst folk nuförtiden. Har aldrig träffat på maken. Det var på vippen att jag måste tagit tåget och gett mig av hem. Sen ringde Connie och tyckte att jag inte skulle bry mig om det. Det är 3:e sommaren personal strandsätter oss utan anledning. Hoppas nu bara att dom klarar upp det i Stockholm.

Jag blev sjuk av chocken. Låg hela eftermiddagen och hade migränanfall. Blev bättre på kvällen.

Skrev ett kort brev till Connie. Hade även ringt till Mjölby för att erbjuda en ung damfrisörska plats. Hon begärde 125 kr pr. vecka +5%. Kan man tro att dom är kloka?

Gick en promenad med Nording och nu med Sallberg.

Harald Sandbergs dagbok - 22 juni 1946

Vi hade en kul kväll igår. Vi började på pensionatets veranda och drack kaffe med Cacao rom och Grönstedts V.O. Stämningen var den bästa. Jag fungerade som värd. Sen fortsatte vi hos Råberg som var ensam i sin stuga. Sällsynt trevlig stämning, vilket samtliga tyckte. Fru Persson hade gjort en mycket vacker blomsterkrans som vi krönte Råberg med.

Kl. var 12.30 på natten när vi slutade. Sedan låg jag och läste en bra bok till kl. 2 på morgonen.

***

Ringde min lilla fru kl. 6 em och pratade i 3 perioder. Det var bara bra i Stockholm. Hon lät pigg och glad. Längtade hit ner förstås.

***

Var tillsammans med herr Nording hela kvällen. Han gav mig massor av goda råd, bl. a. en hel del om färgblandningar. Sen var vi och tog en promenad och pratade konst. Skildes inte förrän kl. 9.30. Strax efter mötte jag Harald Sallberg som skulle få en nypa luft. Han gick med mig upp och vi satt och pratade till kl. 10.30. Vi drack ett glas cognac var.

Han är svår att komma in på livet.

Harald Sandbergs dagbok - 20 juni 1946

Idag är vädret en aning bättre, men det blåser tyvärr kallt och solen tittar bara fram mycket hastigt. Det är som det värsta höstväder, alla fryser och är ruggiga. Själv skall jag lägga mig till kl. 5.30 em då middag serveras.

Nording är svårt sjuk ännu.

Harald Sallberg m. fru har kommit. Sitter vid samma bord.

Har varit till stationen och hämtat paketet från min lilla ängel till hustru. Hon skickade 2 st. sockerkakor, ett stort paket kex och ett litet med fina amerikanska rån.

½ kg vacuumförpackat kaffe och ett paket te.

Hon tänker på allt. En sockerkaka hade hon gjort själv och en var från vår allt i allo fru Abbéen. 
Efter frukost bjöd jag Dr Erdtman m. fru och herr Råberg på kaffe och sockerkaka på verandan utanför mitt rum.

Idag åt jag för första gången på fem år bruna bönor. Har varit lite bullersamt i natt, men bara det inte blir värre än det så!

Pratade en stund med Nording om preparation.

Gick och lade mig kl. 8 em. Låg och läste till 9:30.